Camerata Nordica från Ukna till USA

Ibland uppstår kollisioner i jobbet. Den senaste gjorde att jag missade Camerata Nordicas konsert i Ukna kyrka på lördagskvällen. Men jag tänkte: det gör inte så mycket - jag kan höra den i Oskarshamns kyrka dagen efter istället. Tog mig dit och steg in i den ståtliga, gotiska katedralen.
Jo då, Terje Tönnesen var på plats med sina fjorton andra stråkkonstnärer. Till i somras var Tönnesen Camerata Nordicas hedersledare. Men då bytte han position med Levon Chilingirian, blev ensemblens konstnärlige ledare medan Chilingirian tog över platsen som hedersledare. Det är framför allt dessa två som bidragit till Camerata Nordicas kvalitetshöjd. Och det internationella rykte som ensemblen nu har!
I morgon flyger de alla till USA för ännu en turné där. Den inleds med en utomhuskonsert på Ford Amphiteatre i Hollywood. Konserten har fått en egen titel: "Beethoven under the stars"!

Snart upptäckte jag att konserterna i Ukna och Oskarshamn inte hade exakt samma program, och detta har med Beethoven att göra.
Beethovens märkliga och storslagna Stråkkvartett i B-dur från hans dödsår 1827 (han var helt döv när han skrev den!) blir huvudnumret på Hollywood-konserten. Men i Oskarshamns kyrka har man spelat den tidigare och lade istället in annan musik som hör till USA-programmen, ett slags genrep alltså.
Den Stråkkvartetten har jag upplevt förr, bara inte i Camerata Nordica version. Kvartetten har sex satser. Den sista är en fulländad "Grosse Fuge". Men denna, sista sats tar man sällan med nu för tiden. Den gör kvartetten, enligt många redan vid uruppförandet, "olidligt lång" - långt över en halvtimme.

Men Camerata Nordica vågar, och den satsningen är värd extra beröm.
För övrigt kan vem som önskar höra den igen vilken dag som helst. Camerata Roman har spelat in den, helt separat, på en ny cd, på väg ut i handeln. Till USA tar man säkert en stor packe med sig!

Istället för Beethoven lade man in två verk av Johan Helmich Roman på Oskarshamn-konserten. Och det tänker man göra även på USA-turnén. Självfallet finns det all anledning att presentera "den svenska musikens fader" därborta i Väst.
Efter upptakten med Romans korta Ouvertyr i g-moll ställde sig Terje Tönnesen i solistposition för Romans Violinkonsert i f-moll. Den har tre satser. Både första och sista är allegron, inte utan aggressiva inslag. Mellansatsen är helt annorlunda, en utsökt vacker krympning till stråkkvartett med tre violiner och en viola. Tonerna känns rent kyrkliga, så allt skulle ha suttit fint även i Ukna.

Resten av konserten var i stort lika den i Ukna, bara med annan programföljd. Lite mera av "musikaliskt smörgåsbord", som Terje Tönnesen uttryckte det.
Wilhelm Stenhammars Mesto-sats ur hans första Stråkvartett, men här i orkestersättning. Sedan Johan Svendsens G-dur-romans. Svendsen, som dog för precis 80 år sedan, var en landsman till Tönnesen. Visst kan man tycka att hans Romans är i sötaste laget, men när den spelas så inkännande och smakfullt som Terje Tönnesen kan, då känns den alldeles äkta.
Frånsett ett udda inslag med Anton Weberns "Fem Satser för stråkkvartett" där Tönnesen lade undan sin egen violin för att dirigera sin ensemble var resten av konserten en stor demonstration av soloinstrument. I Webern fick framför allt stämledarna visa den konsten, främst Mihkel Kerem på förstaviolin, Daniel Bard på viola och Per Nyström, violoncell.

Att Terje Tönnsesen får möta applådåskor i USA, det är alldeles givet. Här visade han en rad prov på sin konstnärliga höjd, sin världsklass. Först Hugo Wolfs "Italienska serenad". Och som final tre praktnummer av Fritz Kreisler.
Den akuta USA-turnén är förresten inte Camerata Nordicas enda den närmaste tiden. Tidigt 2008 ska de dit igen, och då på en betydligt längre resa än höstens. Även då med Terje Tönnesen som ledare. Att Sverige är ensemblens ursprungsland, den kunskapen sprids. Men särskilt många svenskar i ensemblen är det inte!