Buffén - svenskens svaghet

Ät så mycket du orkar för 79 kronor, dricka och kaffe ingår. Det spelar ingen roll vad som står på menyn, nämns ordet buffé är Svensson där och hetsäter. Av allt. Bruna bönor blandas med torsk och köttbullar med vårrullar. Vi backar, tar om och häller på lite tzatziki. Det är ju så bra med buffé, då får man lite av varje. Ja, och så äter man alltid för mycket och känner inte vad något smakar. Det behöver förresten inte smaka något, det var ju så billigt och så fick vi en gammal gillekaka till kaffet.

Svenskar är verkligen inte programmerade för att kunna hantera buffé. Känner till en buffémästare som kan svälta sig en hel dag för att han ska äta buffé på kvällen. Blir du inte hungrig på dagen? Nej, jag tar en korv på stan.
En annan kompis är bufféguru och under sin tid som restaurangchef i stan hade han koll på varenda buffé i hela södra Sverige. "Jaha, ni ska åka till Gislaved, då vet jag ett ställe som serverar buffé för 55 kronor fram till klockan 17. Det ligger i Sävsjö, då är man lagom hungrig." Jösses!

Och värre blir det. Nu poppar julbordsannonserna upp i tidningarna. Då är svensken verkligen illa ute. Matberg i oändlighet och jobbet betalar. En utopi för svenskar med snålgener från stenåldern. Det är som om aphjärnan längst in skriker "ät mer, du vet aldrig när det blir käk nästa gång".
Inför julborden lägger Svensson upp strategier för hur han ska kunna proppa i sig så mycket gratismat som möjligt. En del börjar med den "lätta" maten för att kunna få plats med lite extra av allt. Andra kör på ekonomistilen och äter inte av det som är billigt.

Om bordsskicket är dåligt på buffé så är det katastrofalt på julbord. Om det har med snapsen att göra vet jag inte, men på julbord är det inte pinsamt att erkänna att man varit ute och spytt för att man åt för mycket för fort. Och sedan fortsätta pressa i sig skinka, korv, sill, sylta, ål, ägg, rödbetssallad, revbensspjäll, janssons, lax, paté, köttbullar, strömming, pastej, pepparkakor, rödkål, glögg, senap, fårfiol, julöl...