Bröllopsduellen

Du är lite däst och knäpper förstrött på ditt nya Nintendo Wii. Han tänker på de miraklens timmar då Gud trädde in i människans liv under en stjärna för att sona all synd. Det är likadant om du och en viss sorts amerikansk kvinna nämner ordet "bröllop". För dig är det en fin dag, förhoppningsvis en av de bättre i ditt liv. Du hyr en lokal, bjuder fastrarna och har en skön fest där dina kompisar klingar i glas för att berätta om olika tillfällen då du kanske varit onödigt berusad. Men för henne - och du har sett henne i ett otal filmer - handlar det om något du aldrig kommer att förstå. Bara själva tanken får nästan hennes huvud att explodera. Det innebär ringar, bläddrande i magasin och många meter mycket dyrt tyg. Själva ordet är nog för att hon ska skrika i falsett och hoppa upp och ner åtskilliga gånger, gärna tillsammans med sin bästa tjejkompis. Det är som om... ja, som om Gud skulle träda in i hennes liv, inte den man som ofta redan sover i hennes säng, äter hennes chips och tittar på hennes tv. "Bröllopsduellen" är en bitvis smårolig film om två av dessa amerikanska kvinnor. Först är de vänner, sedan visar det sig att de för sitt lyxbröllop bokat samma lyxhotell och samma lyxtid. Då blir de dödsfiender. Buddha kanske hade rätt, allt liv är lidande. Jag är 2009, jag är fördomsfri, akademisk medelklass, jag skulle aldrig drömma om att använda obsoleta begrepp som "tjejfilm". Men, mina vänner: "Bröllopsduellen" är en tjejfilm, tjejfilm, tjejfilm, den är en tjejfilm av den kalibern att den får "Sex and the city" att framstå som "Rambo 6".

Bröllopsduellen

När du och påven säger "juldagen" syftar ni på samma sak. Men betydelsen är totalt olika.