Bra om Shakespeare

Shakespeares öde fascinerar mig, mest för att man inte vet så mycket om honom. Hans liv är fyllt av frågetecken som har fascinerat forskare i åratal.
Var han protestant eller katolik? Republikan eller monarkist? Smart eller dum? Straight eller bög (är inte sonetterna i alla fall ett bevis på hans kärlek till en ung man?)? Skrev han verkligen allt själv? Skrev han något själv? Kunde han skriva över huvudtaget?

Kent Hägglund ger inga egentliga svar, för det finns inga. Man vet ingenting och mest är det teorier. Kent Hägglund är väldigt subjektiv i sin bok och framhåller en hel del saker (som att varken William Shakespeare eller hans far John Shakespeare var dyslektiker och att William visst skrev sina pjäser själv, även om han fick hjälp av andra ibland, plus att han lånat historien någon annanstans ifrån).
Det är lite det som är problemet, att det finns väldigt lite fakta och väldigt många åsikter. Då får man inte fram en rättvis bild av något egentligen. Därför så handlar halva boken om den tid Shakespeare levde i, för att vi skall kunna sätta in det i perspektiv.

Det är intressant, men inte särskilt fängslande. Behållningen ligger i att det just inte finns någon sanning och Kent Hägglund guidar oss igenom de teorier som finns, de delar av Shakespeares liv som finns kvar och vad som gjorts i Sverige. Det är bara det att det är lite Hägglundskt, det hela sker ur hans perspektiv och det är hans sanning som ges.
Men i det stora hela, så tycker jag att boken är läsvärd. Framförallt eftersom att den innehåller en förteckning på alla Shakespeares dramer med mycket fakta om dem.