Bönderna tas av daga

Vem är det som dödar gamla ensamma bönder i Uppsalatrakten? Det undrar polisen Ann Lindell och hennes kollegor i Kjell Erikssons nya deckare Nattens grymma stjärnor. Inom ett par dar hittas två ensamstående bönder i 70-årsåldern nedslagna i sina hem. Inga spår efter rånare och inga synbara motiv.
Ungefär samtidigt rapporteras en annan äldre man försvunnen, en docent i litteraturvetenskap, besatt av Petrarcas poesi. Hans dotter Laura, 35 år gammal, göra anmälan. Hon bor hemma hos sin far och arbetar på ett forskningsföretag. Både på jobbet och hemma börjar hon bete sig alltmer egendomligt. Och fadern förblir borta.

Det är en ganska egendomlig, för att inte säga bisarr historia, som dukas upp i Kjell Erikssons sjätte bok om Ann Lindell. Nu är Edvard, som Ann haft ett kärleksförhållande med, så gott som försvunnen ur berättelsen.
Tyvärr, för jag saknar honom. Han stod för mycket av motvikterna mot det moderna stadslivet och polisjobbet.
Kanske är det ett utslag av författarens egen utveckling, att han nu är en så etablerad författare att skrivandet blivit till ett mer rutinartat arbete än från början. En bok om året kan nog innebära det.

Den här är inte dålig, inte alls. Den står sig väl i konkurrensen med det mesta i deckargenren i dag. Men hans tidigare böcker har betydligt mer av nerv och djup, av liv.
Den livsfilosofiska hållning som Edvard står för tillför mycket till de tidigare böckerna, gör dem till något extra utöver en spännande och välskriven deckare. Kanske kan jag hoppas på att han kommer tillbaka. Vissa litterära personer kan man fästa sig vid, mer eller mindre mot sin vilja. En sådan är Edvard, trots att han bara finns som en fiktion.