Bok om halländsk mat

Jag är för provinsialism. Särskilt i köket. Ju mer särpräglad en landsände är desto mer spännande är det att smaka på maten. Må det så vara i Languedoc eller i Kvikkjokk. Eller varför inte Halland?
Där hittar vi långkålen och pepparroten. Men också Kvibilleost och lax i långa banor. Här får vi bekanta oss med godsaker som "Kvibilleostbrylé med cheddarchips", "Halländsk sötost med björnbärsmylta" och "Spenat- och ansjovisfylld Hallandslax". Vi hamnar på ställen som Mahult och Ugglarp, och får veta att hallänningar har längst livslängd av alla svenskar.
Kan det bero på maten, tro? Här bjuds dock även andlig och kroppslig spis i form av tångbad och cd-skiva med halländskinspirerad musik.
En ambitiös hyllning till hemtrakten. Fungerar även för utsocknes.