Blandning av realism och abstraktioner

Gerhard Richter är en av den moderna konstens absolut största. Han har jämförts med Andy Warhol och förorsakat storbråk i sitt hemland Tyskland. Nu ställer danska museet Louisiana ut 81 av hans tavlor i en stor retrospektiv utställning, som de kallat för ?Bild efter bild?.
Få konstnärer, om ens någon, är så till den milda grad en produkt av det våldsamma nittonhundratalet som Gerhard Richter. Sina första 29 år levde han under två av de mest totalitära regimer världen skådat; han föddes 1932 i ett Tyskland som bara ett år senare blev nazistiskt. Hans far var aktiv medlem i nazistpartiet och två av hans farbröder var militärer som dog i strid. Hans mentalsjuka faster mördades i nazisternas eutanasiprogram. Efter kriget hamnade han och hans familj i det kommunistiska Östtyskland, där han utbildade sig till muralmålare på Dresdens konstakademi. 1961 flydde han med sin fru till Västtyskland, bara några månader innan muren byggdes.

Det är med andra ord inte så konstigt att mycket av hans måleri fullkomligen ångar av tysk samtidshistoria och oläkta politiska sår. En stor del av hans produktion är strikt fotorealistisk. Många gånger har han helt enkelt målat av fotografier, på ett så naturtroget sätt att det är svårt att se skillnad. Ibland med starka, kusliga motiv: som sviten ?18 oktober, 1977? där en serie tidningsbilder på Baader Meinhof-ligan har varit förlaga, och som orsakade en enorm debatt i Tyskland när de visades i slutet på 80-talet. Men ibland också med till synes vardagliga motiv; en trappa, en utflykt, en familjesammankomst och så vidare.
Det kanske starkaste verket i den här fotografiska stilen är ?Onkel Rudi? från 1965. Ett vanligt släktfoto på en leende farbror Rudi framför en vägg ? om det inte vore för att farbror Rudi bär SS-uniform. Den tyska efterkrigstidens mångfacetterade trauma i en enda bild.

Men Gerhard Richter är mer än bara fotografiskt realistiska bilder, även om det är det han ofta förknippas med. Han blandar friskt mellan fotorealism och abstrakt konst. Och även inom dessa två huvudströmningar varierar han sig: landskapsmåleri, geometriska konstruktioner, måleriskt nonfigurativa motiv, stadsmiljöer, porträtt. Han är, som konstskribenten Bo Madestrand skrev i samband med att han ställde ut på Moderna Museet i Stockholm 1994 ?en modernist som tänker postmodernt; en femtekolonnare i bägge lägren. En fräck jävel som inte stöder några fördomar om vad måleri kan eller bör vara.?Fotnot. Utställningen pågår till och med den 29 maj på Louisiana i Danmark.