Bibliska kvinnor

Ylva Eggehorn lyfter fram kvinnorna i Bibeln. Boken har fått titeln Kryddad olja, och associationerna sprider sig åt många olika håll. Också in i vår egen tid.
Utan att överdrivet moralisera, kan frågan ställas, huruvida det finns andra väldoftande essenser än dem som svala modeller gör reklam för i modemagasinen? I kapitel efter kapitel får vi möta dem, alla dessa kvinnor, som under århundraden berättats. Av män!
Eggehorn polemiserar inte nämnvärt häftigt mot detta faktum, men samtidigt värjer hon sig mot att kvinnor i allmänhet, och bibelns berättelser utgör inget undantag, betraktas som, och behandlas som objekt. Slavar, älskarinnor, barnaföderskor, tjänare. Bärare av något, och detta något tillhör inte sällan männen. Är mannen!
Som kvinna vill hon samtala med antikens kvinnor; två subjekt möts och utbyter erfarenheter. Inledningskapitlet om Hagar, ger exempel: "Att bli subjekt i sitt eget liv."

När en människa blir sedd, är hon inte längre ett objekt. Om män genom historien inte haft ögon att betrakta kvinnor som något annat än uppasserskor - vilket kan beklagas, men även ifrågasättas, maktstrukturer har en benägenhet att avläsas efter var ögonen av den som betraktar placeras - förhåller det sig annorlunda med Gud.
Det är inte svårt att föreställa sig de oceaner av tårar som flödat under tidernas gång, hav av sorg som torkats upp om morgonen, av kvinnor. Kvinnor som förvandlar huvudkudden till en svepduk. Och då är det inte endast knytnävarna som vållat smärta, inte endast de tydliga rodnaderna, lika ofta handlar det om avgrundsdjupa, tysta snyftningar, som om morgonen ersätts med förnekanden.

Men Ylva Eggehorn skriver inte indignerat om detta förtryck. Mer och mer blir det klart att ärendet med boken är att visa på de inneboende möjligheter kvinnor burit, och också i dag bär. En av utmaningarna i ett sådant upprättande av identitet och självkänsla är att inte byta ut de patriarkala strukturernas förtryck och objektifiering av kvinnorna till det omvända.
Inte så lite av Martin Bubers kända tal om mötet mellan människor som en jag-du-relation vilar över framställningarna. Jaget som du, och duet som jag. Är en sådan relation möjlig förutan Gud som människors seende, och yttersta, samtalspartner? Kamelen kanske kan ge svar, enligt en from legend Yggehorn förmedlar.