Betnérs ord om livet

Magnus Betnér har byggt sin karriär på dels butterhetshumor med många svordomar, dels på en slags tänkvärdhet vars grundstenar är provokation och att väcka funderingar, ofta med politiska undertoner. I Västervik har Magnus den fullsatta lokalen och dess blandade publik i sin hand. Hans höga tempo blandat med små pauser gör att skratten ofta avlöser varandra. Särskilt mot slutet då svadan av ord rinner ur honom utan andningsuppehåll. Showen rör sig sömnlöst mellan vardagliga betraktelser, alltid med knorr, och ytterligheter där ingen riktigt går säker från en släng av en väldigt stor slev. Publikfriande snuskiga ord och antireligiösa betraktelser blandas med funderingar kring Systembolaget och vårt och hans eget förhållande till alkohol, liksom skämt om folkhemsfascism, vilket han hatar, och den potentiella vådan av att bära cykelhjälm.Betnér verkar inneha en dubbel personlighet som ena stunden sågar rasister för deras fördomsfullhet, för att i andra själv måla med bred pensel och göra populära påhopp på bland annat skåningar. Hans liberala grundinställning till droger, prostitution och yttrandefrihet kan uppfattas som stötande men det bryr han sig verkligen inte om. Det gör han befriande tydligt. Roligast blir det när Magnus blir personlig och när han mumlar bisatser mellan skämten. Första halvan av uppträdandet är lågmält och mer politisk, medan slutdelen nästan bara kommer att handla om sex, porr och vaxning av intimdelar. Betnér får oss att fortsätta gissa. För han vill varken sätta etikett på sig själv eller folk i allmänhet. Bara ibland.Han lyckas utmana många värderingar, på ett ibland pricksäkert sätt och det ger upphov till många skratt och applåder. Men långt bak i hjärnan någonstans darrar ett litet obehag. Många av attityderna känns igen. Sammanfattningsvis fick vi vad vi kom för, oavsett vilken Betnér vi egentligen kom för att se.

Betnérs ord om livet

Det är högt i tak i Bryggaren, bokstavligt och humormässigt talat, men det är inget nytt under solen.