Besök i en värld - alldeles hemlig för män

Teater kl 16 en lördagseftermiddag, det är en ganska lysande idé, även om jag tror att det kan ta tid att smyga in den på en stor publik. En skön stund med teater och sedan hela kvällen fri för andra äventyr!På lördagseftermiddagen var det dags den här gången. Smålands Musik och Teater kom förbi med Christina Herrströms omskrivna tvåaktare "Midsommarkvartetten".Jag gick dit som inför vilken teaterföreställning som helst. Men snabbt begrep jag att detta var något annorlunda. Jag kände mig som på studiebesök i en totalt okänd värld. Ja, som om jag satt i en glugg, utan minsta tillstånd, och kikade med allt häpnare ögon på något alldeles hemligt - hur kvinnor är när vi på andra sidan inte har minsta insyn. Christina Herrström skrev den här pjäsen när hon just hade skilt sig, satt ensam en midsommar medan barna mumsade jordgubbar hos pappan i sommarlandet.Midsommarkvartetten handlar om fyra damer i samma belägenhet. Alla har de skilt sig. Alla längtar de efter sina barn. Alla funderar över sina föredettingar och vad dessa stackare nu ska ta sig till, i och med livet.Lite midsommarsprit är startmotorn. För att inte tala om deras snapsvisa:"När tjejerna går med hängande bröstoch pojkarna inte längre har lust,ja, då är det höst.Vi tar brännvin till tröst!"Där satt jag i Bryggare-bänken och undrade hur det skulle ha sett ut om de fyra frånskilda varit karlar istället. Kvinnor går lös på varandra. Tränger sig in i alla medvetandes skrymslen, tvingar ut bekännelser, sorg, hat. Vad skulle vi karlar orka snacka om i samma situation??Ett urallvarligt drama kanske det låter som. Men i den här tappningen blir det nästan en musikal. Så skickliga, så samspelta, så sångstarka är dessa fyra damer. Sångerna går in i pjäsen ungefär som reklam på TV4. Men så annorlunda, så träffsäkert.Kvartetten tar plats först i andra akten. Hela första akten är det en trio på scenen. Åsa Arhammar som spelets Kajsa - på väg in ett nytt liv (eller är det flera?). Vera Veljovic som Elvira - olyckligast, mest pressad av alla. Anna Söderling som Lisa - mest förvånad av dem, förvånad över att allt som hon hållit superordning på inte längre är hennes affär.Först i andra akten kommer Katarina Zell in. Som Susanna, den fjärde i kvartetten som alla väntar på. Hon, den mest olyckliga av dem alla, måste de tre vara särskilt omtänksamma mot. Har hon solglasögon är det för att vi inte ska kunna se hennes söndergråtna ögon.Och där står hon plötsligt, med solglasögonen på. Men innanför glittrar det. Nu ska hon ta tag i livet, ta ut, ta för sig, ta emot allt gott som finns där. Plötsligt är det inte bara jag, "recensenten på hemligt studiebesök", som blir överraskad. Trion stoppar bums sina bekymmer i någon låda med lås på. Och bestämmer sig för att starta midsommarfirandet genom att ta på sig det snyggaste och dra iväg till den rätta krogen.Sången i spelet går för fult igen. Operasångare är ingen av de fyra. Men sjunga kan de så att hela Bryggaren fylls, ja svämmar över av sångglädje.Regin, scenbygget, scenografin är också så smart utformade att rumsmiljön byter skepnad genom rena smågrepp i fonden.Hur turnéteater ska kunna fungera på de mest olika scener - det vet det här gänget.