Beckmans egensinniga språkbruk

I Erik Beckmans senare dikter finns såväl språklig lekfullhet som samhällskritik, den senare ofta invävd i bisarra sammanhang, dikterade av poetens egensinniga språkbruk. Men strängt taget mötte dessa språkliga egenheter redan i debutsamlingen Farstu (1963):
Du är dum om du tror att din kärlek
är nåt mot min
sliddersladder är ditt prat
om vita liljor och allehanda blomster
rådjursögon har jag aldrig sett ens
men jag säger dig:
jag är stenhårt dödsförälskad
i en kvinna leare än din
fulare än din och dina tidigare
Beckman är på sitt speciella sätt konkretist, dock utan att använda sig av de för genren så typiska typografiska arrangemangen. På sätt och vis var författaren barn av sin tid där sextiotalet färgade flera kulturarbetare i tidstypiska färger.

Penseldragen kom också att träffa poeten men känslan av något unik föresvävar och det är måhända detta som manat förlaget att publicera samtliga böcker i en volym, hela tjugo stycken, mest diktsamlingar.
Fredrik Nyberg skriver ett digert förord, en panegyrik naturligtvis, som avslutas: "(Beckmans) Dikt som på inga villkor får eller skall repareras bort ur den svenska litteraturen. Fantastisk, djupt felaktig dikt. Läs!!"
Erik Beckman föddes 1935 och gick ur tiden 1995.