Barndomen i skuggan av vad som hänt

Jonas Brun debuterar med en kortroman där varje ord är vägt på guldvåg. Och ibland glimmar också 24-karatiga formuleringar fram.
Den andra tiden är en berättelse där formuleringarna och de glidande antydningarna har stor betydelse. Det som skulle hända har redan hänt och det vi får uppleva är efterdyningarna som kan vara nog så skrämmande eller förbryllande ur barnets synvinkel.
Fredrik kommer med sin mamma till mormor där de tillbringar några sommarmånader. Mamma stänger in sig i sovrummet och gråter och för att skona henne slänger Fredrik in pappas finskjorta, som råkat komma med i packningen, under sängen.
Den andra tiden är en barndomsskildring i glimtar och bilder. Under läsningen kan det kännas fragmentariskt och upphackat, men efter en natts sömn flyter allt samman till en vemodig sommarlovskänsla. Här finns mycket i det fördolda. Ur en vuxen synvinkel kan allt synas självklart, men genom barnet Fredriks ögon verkar mammas gråt först oförklarlig. Och vem är mormors lilla flicka på fotot i finrummet om det varken är mamma eller moster Nina?
Så småningom försvinner pappadoften ur skjortan under sängen och mamma ler och speglar sig skyltfönster. Fredrik växer under sommaren och lämnar till slut mormors hus med en smula vuxenhet i bagaget.
Jonas Brun är ung, men redan har hans debutroman kommit ut och en diktsamling är också antagen av förlaget. Romanen andas en vilja att uttrycka sig i diktform och kanske är det poesin som är framtiden på Jonas Bruns litterära bana. Vi kan inte göra annat än att vänta och se jag skulle vilja se honom prova på ett lite längre format för att få se honom bygga personporträtt och intriger.