Bara man har ett par bra kängor

Öland runt till fots är ingen vanlig Ölandsbok. Underrubriken - Krokigaste väg från fyr till fyr - säger det mesta. Thorsten Jansson, och kompanjonen Lars Lindell, vandrar med lätt packning runt Öland. Författaren har vandrat i de svenska fjällen, han har med ränseln på ryggen besökt flera anslående platser, men konstaterar att Öland inte står i skuggan av kända vandringsstråk. Tvärtom - och det är bara att hålla med - visar det sig att de många milen kust runt Öland är ett stycke unik natur som bäst lämpar sig att närma iklädd kängor, eller ibland gummistövlar.
Boken är också av den anledningen en fin skildring av sjömarker som kanske håller på att gå förlorade. Men bokens inventeringar av 26 mil Ölandskust delar utrymmet med kartor och praktiska tips för dagsetapperna.

Det är slående hur pass enkelt detta vandringsäventyr går att iscensätta. Nästan överdrivet underdriven är Janssons attityd inför friluftslivets mödor och glädjeämnen. Ett par bra skodon, en liten nätt ryggsäck, lite kaffe, det är allt för de cirka två milen som väntar. Kläder beroende på årstid och väderlek varierar så klart, men överdriven respekt för väderleksrapporten är mest till förfång. Väl ute brukar det ordna sig med väder och vind. Man blir varm av att gå, och lä för kaffestunden hittar man alltid. Men det förstås, bra kondition behövs också. Den som aldrig går mer än mellan ytterdörren och brevlådan tjänar på att härda fötterna något lite innan han eller hon dra på sig sina Meindlekängor.

Jansson vandrade runt Öland i 26 etapper under 16 månader. Var och en förstår att det då inte handlar om att bära på tält och ett större matförråd. Men det är en underbar idé som skulle kunna smitta av sig på andra. Ett nyårslöfte kanske? När författaren passerar Östersjökusten längs Föra socken, öppnar vandringen upp för ett mindre känt stycke Öland. Här är vikarna många och grunda, och väderstrecken blir svåra att hålla ordning på. Längre bort från 136:an går knappast att komma. Och fantasin skenar iväg och får oss att tro att vi befinner oss norr om polcirkeln på någon vindpinad arktisk ö, där de vitkindade gässen lyfter i det silverglänsande ljuset.
Flera mindre kända biotoper möter vid sidan om allfarvägen. Stranden längs Trollskogen i Böda, är en sådan etapp. Den höga sandklinten vid Sandbergen längs Kalmarsund ytterligare en, minnen från en svunnen tid vid Gåsesten i Degerhamn ännu en.
Att vandra handlar inte om att tvingas. Då blir det sällan något bra. Men Thorsten Janssons vandringar inspirerar. Och väder finns det alltid, bara man har ett par bra kängor. Och en termos med kaffe.