Äventyrlig nattkonsert i Odensvi kyrka

Ett vanligt bekymmer hos kyrkokörerna är att de brukar dra till sig dubbelt så många damer som herrar. För det mesta låter det tillräckligt bra ändå. Men handlar det om mer avancerade körer är det inte lika lätt.
Gamleby Vokalensemble gav exempel på detta när kören på onsdagskvällen bjöd på konsert i Odensvi kyrka.
I Odensviuppställningen var körens damer dubbelt så många som herrarna. Vad som då bidrar till bekymren jag tänker på är att Vokalensemblens sopraner och altar håller en så suverän klass, i kraft och renhet. Detta gör
ibland att den röstbalans som är målet i en blandad kör sviker lite.
Vid ett tillfälle under konserten blev det annorlunda. I Felix Mendelssohns kantat "Hear my prayer" (som kören sjöng från orgelläktaren) finns passager där mansrösterna har en enda "motspelare", sopransolisten Marie Ulvgården. Då höll jämvikten och den samlade klangen blev perfekt. Detta berodde självklart också på att Marie Ulvgården är en så utsökt sopran.
Gamleby Vokalensemble är en kör som jag skattar högt. Skälen är flera, inte bara den eleganta samling röster och idékrafter som ensemblens och det nya norra pastoratets musikledare, Aron Nilsson, alltid lyckas dra till sig från när och fjärran.

Kören har en osedvanlig friskhet i repertoaren. En av de kämpar som ofta bidrar till att Gamleby Vokalensemble kan ge sig ut på vandringar åt det hållet är Michael Waldenby. Han leder inte bara Sankta Klara Kammarkör i Stockholm, där alltså Marie Ulvgården är en sopranerna. Han är också en kompositör som vågar utmana inom kyrkomusiken. Kvällens tre stycken ur hans "Fem latinska motetter" är sköna praktexempel på detta.
Michael Waldenby brukar ofta vara på plats när Vokalensemblen uppträder, men inte den här gången. Det var däremot en annan trogen medarbetare i Gamlebyensemblen, Olle Långström. Den här gången var det också han som traditionsenligt inledde kvällen en halvtimme innan konsertdags med att berätta om vad vi skulle få höra.

En hänförande del av Brahms "Ein Deutsches Requiem" ingick också i programmet. Plus något sannolikt okänt för samtliga: en Sonat av österrikaren Anton Heberle för Czakan (en något moderniserad blockflöjt) som Olle Långström själv spelade på sin altblockflöjt.
Olle brukar ju ofta skoja om att hans huvudinstrument som kyrkomusiker är blockflöjt! Så har han sagt länge. Han är kyrkomusiker sedan 40 år och är bara 55.
Något som Olle Långström drog sig för att berätta före konserten var finalnumret, hans egen kantat "Fädernas kyrka" som är ett djupt känt protestinlägg för att den psalmen rensades ut som olämplig ur Psalmboken 1986. Det tilltaget gillar inte Olle Långström, och det finns åtskillig musikalisk opposition i hans kantat där han inbjöd hela publiken att tillsammans med kören sjunga med i den nio verser långa, strukna psalmen. Kyrkväggarna kanske kom ihåg.