Napoleon Bonapartes invasion av Egypten 1798 utgör den yttre ramen för den här berättelsen. Invasionen var ett militärt vågspel. Kriget i Egypten blev både ett nederlag och en språngbräda för Napoleon på hans väg mot ära och berömmelse. Vad som kanske är viktigare för sentida historiker är att den blev startskottet för den moderna egyptiska och arkeologiska forskningen. Det var med kunskap från det franska strapatserna som man lärde sig lösa hieroglyfernas gåtor, bland annat. Och för egypterna innebar det början på en ny tid. Det blev slutet på århundraden av osmansk och mamluckersk dominans. Det blev också början på en massa nytt elände. I kölvattnet följde kolonialism och kulturella slitningar som man fortfarande kan skönja spåren av. Men i den här historien är det inte den berömde generalen och kejsaren som har huvudrollen. Här är det en ung amerikansk man som ljuset skiner på. Det är en charmig och begåvad slarver som tar livet med en klackspark. Han har ett förflutet som assistent och elev hos den store Benjamin Franklin. I bokens inledning vinner han en mystisk medaljong på kortspel. Det påstås vila en förbannelse över den. Medaljongen lär en gång ha tillhört den undersköna Kleopatra. Den unge amerikanen tvingas hals över huvud fly från Paris. Många vill åt hans antika smycke. Han gömmer sig i trupperna och följer med över havet. Under krigets gång i Egypten försöker den unge mannen med hjälp av en makedonisk slavinna lösa medaljongens gåta. Den för dem på ett hisnande äventyr på väg mot den finurliga och lite överraskande lösningen, som ger en del svar och väcker nya frågor. Dietrich tar oss med på en spännande resa i historien där fakta och fiktion blandas friskt. Den påminner i mångt och mycket om pojkårens äventyrsberättelser. William Dietrich kommer väl inte att leva lika länge som en Jules Verne eller en Alexander Dumas. Men han berättar både underhållande och intelligent (översatt av Lennart Olofsson). William Dietrich är journalist och historiker. Napoleons pyramider är hans första bok på svenska. Vi hoppas att det inte är den sista!
