Avancerad lyrik som inte utesluter ett mänskligt tilltal

Med för poeten kända preferenser (musik, knappologi och botanik) utvidgas referenserna till en myllrande värld. Tilltalet är nästintill familjärt. Endast i några avsnitt lämnas läsaren utan vägledning i tillknäppta formuleringar. Samlingen är sympatisk och det är sällan jag läser språkligt avancerad lyrik som faktiskt inbjuder till samtal med författaren. "Skall jag torka bort blodet från armbågen och bordet?" frågar Nyberg, och det är nästan omöjligt att inte svara: "Ja, gör det!" Ibland blandar sig politiska ställningstaganden och värderingar in i textsjoken. Dessa repliker uppfattar jag dock mer som ställningstaganden för individen i utsatta lägen mer än att ideologiska eller partipolitiska formler placeras över dikterna. Nyberg reflekterar under en busstur: "Då reste sig tjejen upp och gick tillbaka exakt samma väg som hon kommit. De två första stegen var värst Det kändes obehagligt...också i armarna...också i fingrarna...att hon faktiskt inte skulle åka med. Krokar, hängen, hakar." Det finns ett inslag av pratighet i texterna som avdramatiserar ett eventuellt poetisk elitistiskt anslag. Denna folklighet drabbar också med humor. En lågmäld underfundig humor. Också dessa inpass bidrar till mänsklig värme. Fredrik Nybergs värld är som sagt myllrande och det privata blir allmänt. Kanske referenserna som avslöjas i slutet av boken exkluderar somliga då dessa namn och företeelser definitivt inte är gemene mans favoriter. Men det skulle vara synd om så sker. Likväl är det säkert tillräckligt många som inhyser Don DeLillo, Marguerite Duras, Witold Gombrowicz, Bengt Emil Johnson, Sonic Youth och Tintin, för att nämna några av de uppräknade, bland sina egna valfrändskaper för att höstens lyrikläsning ska bli riktigt spännande. Leif Elggrens tekningar på omslaget skall med nödvändighet omnämnas.