" Genom att gå balansgång på stockar, hoppa mellan stenar i vatten, klättra på grindar och gärdsgårdar ska barnen försöka ta sig fram utan att nudda marken. Utrustningen är enkel, bara vanliga stockar, rep, stenar och till och med en gammal välter har används.
Det hela känns mil från de, av lekmiljörådet godkända, lekredskap som återfinns på lekplatser och skolgårdar. Kanske det är just därför som barnen älskar den här banan. När något av mina barnbarn plötsligt avvikit från vår lilla grupp var det där det återfanns.
Detta gladde mitt farmors - och mormorshjärta väldigt mycket. Det bevisade det jag länge trott; barn vill inte ha färdiga lekredskap. Nu får man hoppas att ingen representant för någon "barnskyddsmyndighet" besöker Astrid Lindgrens värld och tar ifrån barnen den bästa lekplatsen i denna påkostade anläggning.
I Odensvi skola fanns en gång en lärare vid namn Kjell Mårtensson, frid över hans minne. Han hade alltid en strävan att låta barnen få använda fantasin och göra sådant som var lite riskabelt. Hans dröm var att få lägga upp en stor hög med plankor på skolgården, förse alla barn med hammare, spik och såg för att se vad de kunde åstadkomma. Tyvärr fick han aldrig förverkliga sin dröm, det var alltid någon förälder som satte sig emot med motiveringen att barnen kunde skada sig själva eller varandra. Jag tror att en eller annan blå tumme eller litet skärsår hade uppvägt den glädje barnen hade känt över sitt bygge.
När jag åker förbi något ställe där barn byggt sig en koja i ett träd gläds jag alltid. Det är bevis på att föräldrarna värdesatt fantasi och skaparkraft. Det kan förstås se lite skräpigt ut och kanske någon granne tycker att det skämmer omgivningen. Jag tycker en koja är den snyggaste trädgårdsprydnad man kan ha.
När jag läste i bladet om det gamla förfallna huset i Jenny som ansågs som en farlig, men hos barnen ack så populär lekplats, tyckte jag att min teori besannades. Barn vill inte ha färdigställda lekplatser med säkerhetsutprovade och testade redskap och byggnader, de vill utforska och skapa eget när de får en chans.
Numera får väl inte barn så många sådana chanser. Med reflexväst och kanske som jakthundar utrustade med pejl kan man ibland se de små barngrupperna på väg ut i någon skog. Ja, ja jag vet att det är viktigt med säkerhet och det kan hända hemska saker. Men ändå känns det lite som fångar under förflyttning.
Kanske man inte ska gå så långt som mamman till en av mina bästa vänner. Hon band hundens rep runt hans midja, packade saft och bullar i ryggsäcken och skickade iväg paret ut i skogen. Barnet fick röra på sig och chans att utforska naturen, hunden fick motion. Hur de tog sig hem? Hunden gick förstås hem när den blev hungrig. Om det hände något farligt? Nej då, mannen har numera uppnått pensionsåldern.