LENA PETTERSSON: Att spå är inte längre svårt

Jag tror aldrig jag vågade närma mig någon av dessa damer. Jag var nog alldeles för rädd för det främmande och mystiska som de utstrålade. De var utan undantag av den folkgrupp som benämndes zigenare. Numera anses det lite fult att använda det ordet, romer har de döpts om till. Tyvärr har inte namnbytet lyft deras status särskilt mycket eller gjort att de mötts av mer respekt än tidigare. Hur som helst med den saken, spå framtid kunde de. Numera har de fått konkurrens. I varje tidning jag slår upp finns en lång rad annonser under rubriken: Spådom. Detta yrke är numera inte förbehållet kvinnor, utan även män har slagit sig in på denna uppenbarligen mycket lukrativa marknad. De har namn som inte verkar ett dugg mystiska eller främmande. Är det verkligen möjligt att den som heter Staffan, Peter eller D. Andersson kan besitta några siarförmågor? Nu är det inte bara svar på hur en framtida kärlek ska se ut eller om man har rikedomar att vänta som avslöjas. Nej, nu är det bättre upp. Man kan få hjälp att hitta rätt jobb, få råd om hälsan och hjälp att hitta bortsprungna djur och borttappade saker. Om man vill kommunicera med något djur så ordnas det också. Fullständig diskretion utlovas och flera har tystnadsplikt. En klar fördel mot gamla tider är att nu behöver ingen leta upp en cirkus eller en marknad för att få hjälp och vägledning, det ordnas via telefon. Till det facila priset av 19 kronor och 80 öre per minut får man sin framtid utstakad. Priset är det samma för den som vill veta sitt förflutna, i fall man inte själv kommer ihåg. Nu är jag starkt betänkt på att slå en signal till någon av dessa spådamer, eller kanske jag väljer en herre, för att få veta ett och annat och för att förmedla budskap. Vilket lottnummer ska jag till exempel satsa på för att vinna en högvinst? Hur ska jag få vildsvinen som bökar om på mina svampställen att fatta att det är inget de ska ägna sig åt? Och så vill jag gärna veta vart den där extradyra sekatören som jag brukade klippa rosor med tagit vägen. Får jag bra svar så är ju 19 kronor och 80 öre per minut en struntsumma när jag vunnit en miljon, får behålla mina svampställen och återse min rossax. Men vid närmare eftertanke så kanske jag spar mina pengar och fortsätter att leva i ovisshet både om mitt förflutna och om min framtid. Det jag inte minns om mitt förflutna mår nog bäst av att förbli förträngt. Beträffande vad som väntar framåt i tiden, så är det väl egentligen tjusningen med själva livet, att man aldrig vet vad som väntar bakom nästa krök.

Lena Pettersson: Att spå är inte längre svårt