Att göra upp med livslögner

En förmiddag i mars 1967 exploderar gruvan Gertie i den lilla hålan Coal Run i Pennsylvania i USA. Sexårige Ivans pappa är bland de över sextio döda i gruvgången. 35 år senare möter vi honom som vicesheriff i hemstaden.
Om Ivan skriver Tawni O?Dell i sin andra roman Ivans återkomst, en återkomst nästan lika kraftfull som debutromanen Avvägar från 2001.
Det finns en viktig faktor som höjer den här romanen, liksom den förra, över mängden. Tawni O?Dell är en kvinna i yngre medelåldern men hon använder sig av män som jagpersoner i boken. Och hon gör det som en man, vilket i det här fallet är bra. Det vill säga att hon skriver som om det vore en man som skrivit.

Den nya boken handlar om att göra upp med sina livslögner och sin egen skuld. Ivan bär på en skamlig hemlighet, och som gradvis uppdagas under berättelsens gång. Det är en hemlighet som får honom att känna sig som en riktigt dålig människa, en usel människa.
En paradox för honom, som när han var ung var en firad nationalhjälte som fotbollsspelare, ända tills olyckan var framme. Vid ett besök i hemstaden drack han sig full och tog sig in i den gamla gruvan där han råkade i vägen för en olycka som krossade hans knä.
I dag gör smärtan i knäet sig ständigt påmint, som ett öppet sår från det förflutna. Berättelsen utspelar sig under en vecka för några år sedan. Ivan är drygt 40, har återvänt hem till Coal Run efter många år i Florida, med ett enda syfte: att döda barndomsvännen Reece Raynor. Beslutet att återvända har han tagit efter att ha fått veta att Reece snart ska släppas ut ur fängelset efter 18 år. Reece dömdes för försök till dråp på sin hustru som sedan dess ligger i koma efter den svåra misshandeln. Hustrun är en före detta tillfällig flickvän till Ivan.

Alltihop utspelar sig i de sjaskiga gamla kolgruvetrakterna i östra Pennsylvania, ett landskap härjat av gruvdrift och relativ fattigdom i den vita arbetarklassen. Landskapsskildringen och miljön är viktiga delar av berättelsen, som lyfter den tillsammans med författarens förmåga att skildra den mänskliga sorgen och behovet av botgöring. Detta är en bok som man knappast kan undgå att beröras av, men som också tillför och breddar min förståelse för människan som social varelse, och som gör mitt liv rikare efter att ha läst den.
Dessutom är den språkligt välskriven och med en utmärkt översättning.