Astrid Lindgren-priset till historiefarbror Nilsson
Medan Astrid Lindgren inte ville bli kallad sagotant har Ulf Nilsson, årets Lindgren-pristagare, inget emot att vara historiefarbror:- Det är det som håller mig levande, att komma på små historier och försöka förbättra dem. Jag är en farbror och historier är viktiga för mig.
1: Pristagare. Författaren Ulf Nilsson har fått otaliga priser.
Foto:
Samtidigt jobbar du hårt på livsvisdomen i dina böcker?
- Ja, och den livsvisdomen tror jag man kan hitta om man börjar i sådana udda frågor som barn tänker på: "Hur började jag tänka när jag var liten? Hur förstod jag att jag är jag och inte det här bordet?"
En lång, smal skåning lägger handen på bordkanten inne på förlagets fikarum. Tidigare på morgonen har han flugit från Helsingborg till Stockholm för att ta emot årets Astrid Lindgren-pris från Rabén & Sjögren, 40 000 kronor för "förtjänstfullt författarskap", inte att förväxla med Astrid Lindgren Memorial Award på fem miljoner kronor.
Liksom just Astrid Lindgren är Ulf Nilsson efter 35 års skrivande representerad i de flesta barnbokhyllor, och har också fått otaliga priser. I år har han chansen på sin tredje Auguststatyett. Den första fick han för "Mästaren och de fyra skrivarna", om Jesu liv och hans lärjungar, allt sett genom en romersk pojkes ögon. Den andra tillsammans med Anna-Clara Tidholm för "Adjö, Herr Muffin".
Nu är Ulf Nilsson nominerad tillsammans med illustratören Eva Eriksson för barnboken "Alla döda små djur", om ett gäng förslagna ungar som startar begravningsbyrå.
Det blir så fall hans andra August på fyra år, och den andra på lika lång tid för en barnbok om döden?
- Det beror på en rädsla hos mig själv som jag försökt bearbeta. Skrivandet är en oslagbar metod och kanske också läsandet. Den här boken handlar om den allvarliga döden, men med en slags humor, den är trevligare att läsa jämfört med "Adjö, Herr Muffin" som är tungt sorglig på något vis.
Ulf Nilsson drar sig till minnes Herr Muffins dödsruna och när han läst den högt för publik: "Herr Muffin hade fyra barn och många barnbarn här och där". Då kunde barnen börja gråta och de vuxna skatta.
- Men jag har sett vuxna gråta också, om man tar i lite grann.
Ulf Nilsson använder humorn för att balansera det hemska i sina berättelser om livet. Halva årets bor han numera i en gammal ostfabrik i Sydafrika.
Han kom dit med sin sambo Lotta Olsson, författare även hon, för tre år sedan. De träffade så trevliga människor att de bestämde sig för att resa tillbaka, vilket sakteligen börjar sätta spår i hans författarskap.
Just nu sitter han och skriver på en historien om musen som träffar en leopard.
- Lilla musen hamnar framför leopardens tassar, det är så hemskt att ingen femåring orkar ta det till sig och då skriver jag bara "jag blev så rädd att jag fes". Om man får skratta lite kanske spänningen släpper, samtidigt som man kan ta till sig det där stora.
Så jobbar vi med nyheter