Askungen blir feminist

Det är tur att Joanna Rubin Dranger finns! I hennes tecknade romaner Fröken Livrädd & kärleken och Fröken Märkvärdig & karriären har jag känt igen mig, skrattat smått generat för att de där böckerna har på pricken beskrivit mitt liv. Och nu har hon tagit sig an Askungen. Denna feminina dröm av anpassning, godhet och skönhet. Eller?
Nej, nu får alla vi som inte är så väna och perfekta som Disneys Askunge upprättelse. Joanna Rubin Dranger har i titelberättelsen lagt tonvikten på Askungens syster, den som hon erkänner att hon mer identifierar sig med än med den ganska mesiga Askungen. I inledningen skriver hon:
"När jag var sju år läste jag Disneys Askungen. Berättelsen oroade mig eftersom jag inte alls identifierade mig med den söta, goda Askungen. I stället hörde jag ekon av mig själv i de modersbundna, avundsjuka, egoistiska, stornästa och storfotade styvsystrarna. Det som var allra mest förvirrande var att jag på en sjuårings känslomässigt genomkloka, men samtidigt helt oformulerade vis, förstod att jag kände med helt fel person. Något hade gått snett och det slog mig aldrig att det kunde vara sagan det var fel på."
Men nu har hon alltså tänkt om och låtit den egoistiska systern bli huvudperson. Och jag måste säga att det känns bra med en sagoprinsessa som skriver arga låttexter och spelar elgitarr.

I boken finns också sex andra berättelser som alla kretsar kring kropp, yta, kön och makt. I den nyillustrerade versionen av bröderna Grimms Askungen (i översättning av Britt G. Hallqvist) får berättelsen en helt annan innebörd då Askungens mamma dör i cancer, Askungen själv är lagom rund med yvigt hår och prinsen får gestalt av artisten som tidigare kallade sig Prince. Vi får veta att Askungen är vacker fast hon inte är trådsmal och hon får vara den där påhittiga flickan som klättrar i träd och gäckar prinsen. Där någonstans inser jag att Askungen faktiskt är som vilken tjej som helst.

Joanna Rubin Dranger sätter fingret på våra ideal och ifrågasätter dem. Det är dags att återta rätten att vara en vanlig människa, även om man råkar heta Askungen. Här har vi nämligen Askungesagan i form av feministiskt manifest: våga vägra vara vän, alltså.