Artig kosmopolit vänder på perspektiven

Nej, Mohsin Hamid log inte när han såg tv-bilderna på de två tornen som störtade samman. Det gör däremot huvudpersonen i hans roman, "Den ovillige fundamentalisten". Under den turné författaren gjort sedan den publicerats har han träffat många som berättat samma sak.I Frankrike, Tyskland, Italien och Australien har skamsna människor bekänt sina leenden inför de första bilderna på flygplanskrascherna i New York.- Målet med boken var inte att få folk att erkänna att de känt det samma som min huvudperson. Men eftersom jag skrivit om det tror folk att jag ska vara sympatiskt inställd till dem även efter ett sådant erkännande.- Och jag dömer inte deras reaktion, jag tror den uttrycker ett latent agg mot Amerika som finns över hela världen. En ovilja, eller oförmåga att just i den stunden sympatisera med de 3 000 offren, precis som man kan känna empati eller inte inför tv-bilder på döende barn i Afrika. Oförmågan till empati i stunden är förståelig, men också närvaron av det här agget som tog många amerikaner med förvåning.Hemma i London är Mohsin Hamid varumärkeskonsult tre dagar i veckan och författare i fyra. Energisk, men hörsam inför invändningar, lägger han ut texten. Artighetsfrågan om han varit i Stockholm tidigare besvaras däremot kort: ja. En gång, 1997. Han kom hit med företaget han jobbade för och mitt under något som kallades "The water festival".- Det var inte vad jag väntade mig.Med sin första roman, "Nattsvärmare", om vilt festande och drogande ungdomar i Lahore provocerade han sina traditionalistiska och muslimska landsmän i Pakistan. De unga urbana och engelsktalande pakistanierna däremot gjorde den till en kultbok. - I den gammeldags världen tror man inte det finns några problem med droger och sex. Men vi har en miljon heroinmissbrukare i Pakistan, så några håller på med det."Den ovillige fundamentalisten" landade tidigare i år i ett krigstrött USA som mer än någonsin ser på sig självt med självkritiska ögon, enligt Hamid. Att just den här romanen, trots sitt ämne, hamnade på New York Times bästsäljarlista är kanske ett tecken på det. Hamid skriver om en ung, priviligerad pakistanier i USA, Changez, som till det yttre har mycket gemensamt med författaren. Båda kommer från välbärgade pakistanska familjer, båda har studerat ekonomi vid amerikanska elitunversitet. Men de kommer också från ett land vars pass är värdelöst för en kosmopolit. Efter examen blir Changez i hård konkurrens anställd som managementkonsult på ett företag i New York. Det är en kall, för att inte säga psykopatisk, miljö där de anställda hela tiden strävar efter maximal effektivitet och blir tillsagda att "fokusera på fundamentala värden". Alltid strikt ekonomiska. Changez upplever en alltmer tärande kulturell identitetskris som inte blir bättre av en misslyckad kärlekshistoria.- Romanen är en konversation mellan två män, men folk säger att det är en thriller. Och orsaken är att de är rädda redan innan de börjar läsa. Inget i Changez? beteende hittills tyder på att han är kapabel att döda, så vad är vi rädda för? Vi är rädda för vår egen fruktan. Det är vad den här romanen gör, den reflekterar rädslan tillbaka på läsaren själv.Hur mycket av hans känsla av underläge har du själv delat?- Inte som individ, men när det handlar om varifrån jag kommer, visst. Den där känslan av att alltid vara tvungen att försvara Pakistan, av att den muslimska världen saknar ekonomisk framgång och varför är man hela tiden är så bakåtsträvande när det gäller kvinnans rättigheter? Om man har den här gruppkänslan av underlägsenhet och även känner sig underlägsen som individ, och dessutom har den psykiska profil som krävs för att kunna döda främlingar, då blir det farligt. Men lyckligtvis är det väldigt ovanligt.I dagens globaliserade ekonomi har vi alla en diffus känsla av att bli kolonialiserade, av att andra ekonomiska makter än de strikt nationella styr vår framtid, menar Mohsin Hamid. - Som mänsklig befolkning på planeten jorden skulle vi kunna forma detta tillsammans, men så länge vi kurar inne i våra små nationer blir det till något stort och okontrollerbart.

Artig kosmopolit vänder på perspektiven

Det enda märkliga med terrorismen är att vi har så lite av den. Det påstår den pakistansksbrittiske författaren Mohsin Hamid som vill vända på perspektiven. - Det mest förvånande med 11 september är inte att det hände, utan att det hände så sent.