Aron Nilsson i ny solistroll

Normalt när Gamlebyorganisten Aron Nilsson är inblandad i konserter sitter han vid orgeln eller står framför alla andra och dirigerar. På lördagskvällen i Dalhems kyrka var det inte så. Orgelbänken överlät han till organistkollegan från Vimmerby. Själv skulle han sjunga.

Reklamen under helgens  Konstrunda Eart22 fungerade med små medel, till exempel en skylt som denna.

Reklamen under helgens Konstrunda Eart22 fungerade med små medel, till exempel en skylt som denna.

Foto: Rune Engelbrektsson

Kultur och Nöje2008-05-05 00:06
Visst har vi hört hans stämma lite då och då skymta i psalmintroduktioner. Och förstått att han har en röst som både är välskolad och personlig. I Dalhem kom nu chansen att bli närmare bekant med Aron som sångsolist.Aron och Gösta är musikaliska släktingar i sitt sätt att bruka orgelkrafterna, att välja musik. Nu visade det sig att de även är släkt på andra vägar. Gösta Larssons mor och Aron Nilssons far är sysslingar. Samarbetat har de ändå bara gjort en gång tidigare. Att båda var tända nu, det märktes.Dalhems kyrka har också en speciell, mjukt behaglig akustik. Mycket hänger ihop med innertakets alla vinklingar, tror jag. Gösta Larssons båda inledningsnummer gav också klara besked åt det hållet. Särskilt orgelvirtuosen Gustaf Häggs egen "Aftonstämning" kändes som en varm välkomsthälsning till oss nere i kyrkbänkarna.Programmet växlade mellan rena orgelstycken och soloinslag av Aron Nilsson. Han inledde med Gustaf Nordqvists tonsättning av Psaltarpsalmen 23, "Herren är min herde". Och Nordqvist var lika framstående att skriva solosånger som Hägg när det gäller orgelsolon.På sångsidan fäste jag mig extra vid Aron Nilssons förmåga att forma, lyfta rösten för att leda oss närmare sångernas innehåll. Exemplen får bli Julius Dahlöfs "Lång bortom rymder vida" och Erland Dahlgrens "Härlighetens morgon".På orgelsidan vill jag nämna tre inslag. Att Bedrich Smetana skrivit orgelmusik, det visste jag inte, men som ung gjorde han tydligen det.De två "Preludier" som Gösta Larsson bjöd oss på var verkligt intressanta i sina sökande, underfundiga teman. Det kändes som om tonsättaren vandrat runt i en stor katedral och prövat i alla vinklar och vrår hur det skulle kunna låta.Göta Larssons eget arrangemang av Rolf Lövlands "You raise me up" var en annan, lika vacker överraskning.Konsertens final var både spelglad och pampig värre, med ett "Festspel" av Curt Larsson. Men vem denne Curt Larsson är (eller var), det skulle jag vilja veta mer om? På Google fans han inte, bara hockyspelare.Norra Pastoratet reser vidare med sin Lördagsmusik. Och hela maj är Dalhem huvudorten. Så på lördag är det dags igen, med en "Önskekonsert"! I alla pastoratets kyrkor ligger "önskelappar" som går att fylla i. Aron Nilsson är med igen. Men den som tänker sjunga är Marie Widerström!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!