Enligt egen utsago utgår Gunnar Ardelius från kroppen när han skriver. I sådana fall var det 201 centimeter litteratur med dålig hållning - han sa det själv - som besökte Onsdagsklubben i Västervik.
Det började med ungdomsböcker, tre stycken har det blivit, varav en blev nominerad till Augustpriset. Den är den korta boken med den långa titeln, "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" och den är klart inspirerad av musikgruppen The Smiths.
Nu har Ardelius skrivit för en mer vuxen publik, och ämnesvalet visar det med all önskvärd tydlighet.
Han gräver mycket där han står. Den egna familjens outtalade tragedier, det svåra i att leva med en psykiskt sjuk släkting, sin egen ungdomskärlek och familjens förflutna i den Svensk-Liberianska Lamco-affären har alla undersökts, vänts på och skrivits om.
Lamco står som fond till hans senaste bok "Friheten förde oss hit". För Ardelius har det varit en renande process, berättar han. Det är svårt att inte peta på sårskorpan när den håller på att läka såren.
Han beskriver sitt skrivande på många sätt, som att skapa ett eget universum, att lämna ut sig själv och att skriva om det man inte själv behärskar, att stanna upp när det blir som jobbigast och gräva ner sig på stället, när instinkten att fly är påtaglig.