För drygt två år sedan släppte Pihlis sin debut "Nu skiter jag i allt och blir gravid". Jag gillade den väldigt mycket. Den var extremt enkel i sin produktion och hade ett tilltal som var naivt, kaxigt och ibland alldeles bedårande. När Pihlis nu släpper sin andra skiva har han haft råd och lust att fila mer på produktionen - och jag vet inte om jag gillar det. Ibland finns det där bedårande tilltalet kvar, men det blir liksom inte lika direkt när det låter så proffsigt. Det är poppigare också, fler hookar, mer radioanpassat. Ibland låter det lite som Olle Ljungström. Jag är lite kluven till "Framgång förlåter allt". Kanske är jag lite rädd för att Pihlis är på väg att förlora det där tilltalet som verkligen bara var hans.
