Ännu ett operaäventyr i Valdemarsvik

Det nya operahuset i Köpenhamn väcker heta känslor över hela världen. Oslos nya operahus är precis invigt - och suveränt omvittnat, inte minst i svensk TV. I Stockholm hukar man inför problemet med den kära gamla operan som väl snart sjunker ihop. Kampen för en lösning är på gång. Nedåt Europa händer liknande saker.Uppsala får bli ett annat exempel. Någon riktig operascen har man inte. I planerna för en Tosca-uppsättning tar man en annan, originell väg. Första akten spelas i Universitetsaulan, den andra i Domkyrkan och den tredje i Slottets festsal. Publiken får promenera i pauserna.Så långt handlar det om stora städer. Ja, stora åtminstone på vissa områden, som Uppsala. Men när det kommer vinkar från småstäder som Valdemarsvik, då lystrar man extra noga, extra nyfiket.Valdemarsviksoperan går nu in på sin tredje sommar. Första året Figaros bröllop. Ifjol Lohengrin, nere på kajen. I år blir det operornas opera, Georges Bizets "Carmen". Premiären sker den 19 juli. Totalt blir det 14 föreställningar fram till den 3 augusti. Visst låter det djärvt.Man har inte precis någon lyxbudget att luta sig mot. Huvudsponsorn är Valdemarsviks Sparbank. Och självfallet bidrar kommunen på flera sätt, och med glatt humör. I en liten kommun måste det få hända något som bryter ensligheten!Projektet Valdemarsviksoperan drivs ända från början av paret Dag och Margareta Ridderstedt, båda med livskraftiga band till operavärlden. Margareta är årets regissör. Dag är strateg och producent. Men han spelar också Zuniga, falangisternas farliga ledare i Sevilla där allting händer.Ensemblen det handlar om är ett dussin solister, kända från diverse andra operasammanhang. Dessutom ingår en barnkör - från Valdemarsvik!En omskriven flamencogitarrist medverkar, Patrik Bonnet Jaramillo. Likaså den flamencodansös som beskrivs som Sveriges främsta, Gabriela Gutarra. Bengt-Åke Lundin leder en orkester med tjugo instrumentalister.Rollen som Carmen delar två mezzosopraner på: Eva Österberg och Helena Ranada (från Linköping!). Båda har imponerat på åtskilliga scener, både i Sverige och på kontinenten. Helena sjunger just nu Amneris i Aida på Malmöoperan.Mikael Fagerholm spelar Don José. Den som såg Lohengrin förra sommaren minns honom i titelrollen där. Även den rollen är delad. Den andre Don José blir Per-Håkan Precht. Nu i maj spelar han Lenskij i Eugen Onegon på Operan i Halle.Maria Matyazova sjunger den krävande sopranrollen Micaela, men alternerar, precis som i de närmast nämnda rollerna, med Anna Eklund-Tarantino. Detta för att nämna några i den stora ensemblen.Den enda bland huvudrollsartisterna som kör varje föreställning är Mattias Milder som Esaamillo. Mattias ger också minnen från Lohengrin förra sommaren. Hans roll då var kung HenrikCarmen är ju en 1800-talshistoria. Margareta Ridderstedt har flyttat fram handlingen till 1900-talet, ja faktiskt till en bestämd dag, 5 november 1936. Det var då generalen Franco, de fascistiska falangisternas krönte ledare, passerade Sevilla på väg mot Madrid med sina upprorsmakare. Hur det med tiden gick för Franco ger de flesta uppslagsböcker nog med besked om. Jag har bara träffat ensemblen på en genomgång, en repetition i Enskede församlingshem i början av maj. Men så mycket vågar jag redan nu säga. Margareta Ridderstedts grepp om handlingen och speluppläggningen såg lovande ut. Och rösterna hade gripkraft. Hur orkestern låter har jag ingen aning om. Den var inte på plats. Både 19 0ch 20 juli är det alltså premiärdags i Valdemarsvik. Spelplatsen är minst sagt originell: gamla dansbanan.

Ännu ett operaäventyr i Valdemarsvik

Finns det någon mer förnuftsknepig konstform än opera. Detta att människor sjunger med varandra istället för att tala? För fåglar är det naturligt. Men för oss? Ändå är det ett konstgrepp som det just nu brinner mer i än på länge.