Ännu en bra animerad film

Jag bara kan inte sluta glädjas över den animerade filmens utveckling de senaste åren. Medan konventionell film befunnit sig i en sorts famlande vakuum, där alla som inte spekulerar i de massiva Hollywoodsuccéernas död gör europeisk relationsfilm som sett likadan ut sedan 1969, har den animerade filmen gått från medeltid till atomålder på fem-sex år.
Att den tidigare döda klyschan "kul för hela familjen" numera betyder just kul för hela familjen är en större och viktigare nyhet än om Alfred Hitchcock plötsligt skulle bestämma sig för att göra film från graven.

"På andra sidan häcken" är kanske inget mästerverk i stil med "Shrek" eller "Superhjältarna", men den visar att det kreativa momentum som just nu driver den amerikanska animationsindustrin fortfarande vägrar att ens fundera på att stanna av. Och den är bättre än "Bilar". Mycket bättre än "Bilar".
Smådjuren vaknar ur vinteridet och sätter omedelbart igång med sommarhalvårets sysslor: Att samla ihop förråd till nästa vinteride. Men något är inte som förut. En ändlös häck har vuxit upp i skogen. På andra sidan häcken ligger USA. I alla fall det USA som vi européer älskar att peka fingret åt, förorts-USA, tandställnings-USA och framför allt mat-USA, landet som är i full färd med att äta upp sig självt.

"På andra sidan häcken" ger faktiskt en hel del smarta kommentarer till den västerländska fett- och sockerreligionen, men man minns den kanske inte i första hand som skarp samhällssatir. I stället är det actionscenerna som får dig att ligga och flämta på golvet. Filmen dånar, flyger, rusar och exploderar - men det är när den går som långsammast som den är som bäst. Då levererar den årets överbästa animerade slowmotionscen som innehåller koffeinknarkade ekorrar. Om inte den Oscarskategorin finns borde den omedelbart införas.