Amos Oz egen fredsprocess

Vi dricker kaffe. Amos Oz har ett vänligt ansikte, ett vänligt sätt och han lyssnar uppmärksamt på frågorna. När han svarar, gör han det på ett oerhört pedagogiskt sätt. Han kan säga saker som: "Det där var två frågor i en. De är bägge intelligenta frågor, och jag tänker svara på dem i omvänd ordning".
Han är i Sverige för att prata om sin självbiografiska roman "En berättelse om kärlek och mörker". Boken har blivit en succé, kritiken har varit lysande var den än har släppts och flera har utsett den till det bästa han skrivit.

- Vem är jag att bedöma det? Det blev en underbar överraskning för mig. Framför allt att den blev en framgång i mitt eget land, vilket är mycket svårare, säger han blygsamt och förklarar:
- Folk i Israel läser mycket. Men de läser inte på samma sätt de läser i Sverige, för nöjets skull. De läser för att bli arga. För att gräla med författaren eller karaktärerna. Kanske är det bra för mig; de köper tio exemplar för att riva sönder dem.

"En berättelse om kärlek och mörker" är historien om Amos Oz första tolv och ett halvt år i livet. Men det är långt ifrån en kronologisk självbiografi. I långa utvikningar och sidospår skildras hela hans släkt, hans grannar och deras vänner. Den gör djupdykningar långt bak och långt fram i tiden; det allt mer antisemitiska Polen skildras, liksom den osäkra, febriga tidsandan i det fortfarande brittiska Palestina. Långsamt närmar han sig det han själv kallar "mitt livs Tjernobyl" - moderns självmord.
- Det vara bara möjligt att skriva den här boken efter att ha genomgått en fredsprocess med mig själv. Jag var tvungen att göra upp med min ilska och bitterhet först. Den är skriven med empati, ironi, nyfikenhet och medkänsla.
Hur såg den fredsprocessen ut?
- Jag bjöd in de döda på en kopp kaffe. Far, mor, far- och morföräldrar och grannar. Jag pratade inte med dem när de levde. Eller visst pratade vi, men inte om det som räknas. Vi pratade aldrig om deras barndom, deras historia som flyktingar, deras äktenskap, deras osäkerhet för framtiden. Vi pratade om vädret, politik och litteratur.

Det är alltså först nu, vid 66 år ålder, som han törs närma sig moderns självmord. Var det terapeutiskt att skriva? Nej, menar han. Själva skrivandet var hantverksmässigt väldigt svårt, men det svåraste var just det han kallar "fredsprocessen med mig själv". Vissa insikter kom efter att boken publicerats.
- I efterhand kan jag se mina föräldrar som mina barn. Inte riktigt redo att gifta sig. Inte riktigt redo att uppfostra ett barn. De var fulla av hämningar, fulla av flyktingars minnen.

Som en röd tråd genom Amos Oz författarskap löper frågan om staten Israel. Han är själv född där, och han har alltid varit politiskt aktiv. Han är en av grundarna till fredsrörelsen "Fred nu", som verkar för en tvåstatslösning. Han skriver regelbundet politiska debattinlägg och essäer. Nästan alltid väcker hans inlägg stor uppmärksamhet. Han tar ett djupt, men långt ifrån uttråkat, andetag och förklarar.
- Detta är inte en konflikt mellan ont och gott. Det är en tragisk kollision mellan gott och gott.
- Och dessutom är det en kollision mellan två offer. Två offer till samma förövare: Europa. Det är samma Europa som koloniserade araberna som förföljde och mördade judarna. Man skulle ju kunna tro att två offer älskar varandra och marscherar hand i hand. Men så är ju inte fallet. Två barn till grymma föräldrar älskar inte alltid varandra.
Och lösningen?
- Lösningen är enkel: detta lilla hus måste delas upp i två ännu mindre lägenheter. Det kommer att göra ont. Men det är den enda lösningen, och det kommer att hända. Jag vet bara inte när.

Amos Oz är ett av de namn som regelmässigt dyker upp när Nobelpriset i litteratur. Han ler vänligt, van vid frågan.
- Det är lustigt med litteraturpriser. Även om det funnits ett Nobelstraff hade jag ju skrivit. Det är som om någon skulle ge dig ett pris för att du andas; det hade du ju gjort ändå. Jag skulle bli hemskt glad om jag fick det, men jag kommer inte att dö bitter om jag inte får det. Vill du ha mjölk i kaffet?

Amos Oz egen fredsprocess

Ständig nobelpriskandidat, ständigt kontroversiell i sitt hemland. Amos Oz är en litterär och intellektuell stormakt. Inte bara i Israel. Hans bok "En berättelse om kärlek och mörker" har hyllats som hans bästa hittills. TT Spektra träffade honom i Stockholm.