Allvar på underhållande sätt

Dansken Anders Thomas Jensen har gjort Skandinaviens roligaste film, "Blinkande lyktor" från 2000. Filmen kretsade, bland annat, kring ett äppelträd, en hel del välsmorda vapen, brottslingar på den smala vägen, Ulrich Thomsen och Mads Mikkelsen.
"Adams äpplen" handlar om ett äppelträd, en hel del välsmorda vapen, brottslingar på den smala vägen, Ulrich Thomsen och Mads Mikkelsen. Att filmen inte känns som en upprepning är en stor bedrift i sig.
Främst beror det på att "Adams äpplen" har en klart allvarligare grundton än "Blinkande lyktor". Temat är godhet, något som är våldsamt provocerande för de flesta människor. Nästan lika provocerande som gudstro, ett annat av filmens teman.
Mads Mikkelsen spelar Ivan, en präst som tar hand om den nyss frigivne högerextremisten Adam (Thomsen), och han gör det med en sammanbiten, målmedveten godhet som gränsar till mani: "Det står här att du är nynazist, kan det verkligen stämma?"
Ivan har blivit överkörd av livets ångvältar flera gånger än de flesta men vägrar att lägga sig platt. Han bär sin tro på det goda i människan som en teflonhinna, och filmens frågor kretsar kring livslögner och bittra sanningar; om sanningen gör människan olycklig, kan man då inte tillåta henne att leva på lögnen?
En viktig förklaring till varför danska filmer har varit bättre än svenska de senaste tio åren är danskarnas förmåga att förmedla allvarliga berättelser på ett underhållande sätt, och det vore olikt Anders Thomas Jensen att inte foga samman sin existentiella äppelkaka med välavvägda lager humor. "Adams äpplen" är inte filmhistoria, men det är en bra historia som blivit en bra film.