Det pratas om det nya Oasis, men det beror nog mest på att en viss Alan McGee upptäckte Glasvegas som han en gång upptäckte bröderna Gallagher.Den här gången var det dock i välkända trakter McGee gjorde sitt fynd. I födelsestaden Glasgow lät han tidigt höra av sig som Jesus and Mary Chains manager. Han kan den fantastiska glasgowska pophistorien utan och innan och Glasvegas passar in på alla sätt.Här finns ibland den enkla direkta pop som Teenage Fanclub, när de vill, är mästare på. Samtidigt som Jesus and Mary Chains muller, intensiva gitarrer och mörker sätter nostalgisk prägel på hela debutalbumet. När de lämnar Glasgow är det för Edinburgh där tvillingarna i Proclaimers huserar.Att kvartetten inte är det minsta intresserad av att tvätta bort den skotska accenten är en självklarhet.Glasgow föder arbetarklassband och Glasvegas Jim Allen skildrar med en enorm känsla sin syn på Storbritannien av i dag. Musiken, rösten, budskapet - allt hänger ihop på ett ovanligt bra sätt.Det märks också att Glasvegas fått tid på sig att leverera denna debut. Här finns ingen halvdan utfyllnad. Varenda ton och textrad känns som skapad för att uppnå Mästerverket. Det är bara att konstatera att Glasvegas har lyckats.
