Älgaslag - teater på riktigt låg nivå
I fredagskväll gästade Regionteatern Blekinge Kronoberg Blackstads bygdegård. Bakom inbjudan stod Västerviks teaterförening.
Älgaslag. Skådespelarna Björn Johansson Boklund, Mary Lou Ward, Sarah Broberg, Anne-Li Norberg, Bengt Dahlberg och Greger Lindqvist tackar för sig efter föreställningen.
Foto:
Att publiken var förväntansfull var inte att ta fel på, särskilt som det stod i förhandsreklamen att det skulle bli en föreställning som innehöll både spänning och humor. Själv lyckades jag inte klämma fram ett enda skratt under de två timmar som det hela pågick. Jag tror inte det beror på att jag är särkilt pryd eller saknar sinne för humor. Men när i stort sett varje mening kryddas med svordomar och de agerande med jämna mellanrum måste gå fram och pinka i en plastdunk för att lätta på trycket efter all öl som dricks, så fastnar i alla fall mitt skratt i halsen.
Att det kan vara en speciell jargong när bara män samlas och att språket i en jaktstuga kanske inte passar för fina salonger vet de flesta, men att det skulle gå till som på scenen i Blackstad bygdegård var det nog inte många som vill hålla med om. I publiken fanns gott om jägare och alla som jag pratade med undrade i vilket jaktlag författaren till pjäsen, Gertrud Larsson, hade bedrivet sina studier. Att det skulle drickas frisk, inte bara före och efter jakten, utan också under pågående jakt var det nog ingen av jägarna i Blackstad med omnejd som kände igen.
Det kanske skulle gå att försvara det som utspelades på scen med att en författare förstås måste ha rätt att ta ut svängarna extra för att det ska gå att omsätta en företeelse ur verkligheten till teater. Men att det skulle vara några överdrifter som spelas upp anser inte författaren, hon menar tvärtom, att i det jaktlag där hon deltog under en vecka gick det mycket värre till än vad som visas på scen. Att det också framhålls att kvinnor absolut inte skulle vara välkomna i ett jaktlag stämmer inte heller med jägarnas inställning i våra bygder, här tas kvinnor gärna emot och respekteras som en i laget.
Så de som kom till bygdegården för att få se hur det går till i ett jaktlag fick sina värsta fördomar besannade, de som vet hur det går till kände sig säkert inte särskilt roade av föreställningen. Det är bara att beklaga att de som ordnar med teater för oss i "obygden" inte vill bjuda på något som har högre kvalité, för det kan väl inte vara så att vi inte anses förstå annat språk än det som gavs prov på i Älgaslag.
Så jobbar vi med nyheter