Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jargong. Av någon anledning så rimmar det ordet illa i öronen, det har blivit förknippat med något som några använder sig av för att utestänga andra. En viss jargong. I omklädningsrummet efter fotbollsmatchen, i fikapausen på jobbet så snackas det jargong. Den som blickar in utifrån blir avskräckt och känner sig utanför. Ibland är det meningen. Till en början. För det handlar om att ta för sig och framförallt att ta till sig.Ibland kan en helt ny värld öppna sig när man börjar förstå nya ord och nya begrepp. För det är nästan som en dialekt. För en söderkis, ett härligt men utdöende släkte, ter sig nog vår västerviksdialekt helt...galen. Ord vi använder saknar helt betydelse. På samma sätt som vi inte vet var vi ska börja när någon har "pangat en dora" eller fått en "vinge på tjebban". Det blir gärna lite tyst. Det går mode i dialekter och uttryck som används. Att något kan vara "kanoners" är ju egentligen helt fantastiskt. Kulturen och då framförallt konst och litteratur har en ganska hög skyddsbarriär omkring sig. En vägg av termer som får oss att känna oss underlägsna och obildade. För den redan insatta kulturkonsumenten bidrar jargongen till att skapa mer förståelse men för den oinvigde kan det verka omöjligt att ta till sig allt. Uttrycken kan ibland kännas svårbegripliga och smärtsamt högtravande. Men de existerar inte för att skrämma bort någon, det handlar om att ha en gemensam begreppsapparat. Som faktiskt inte är allt för svår att ta till sig, om man verkligen vill.Ord är makt. Ord kan vara ett sätt att skrämma andra och utestänga men det gäller alla "grupper" i samhället. Många förstår inte vad en sjukgymnast säger till en kollega. Inte heller bilmekanikerns svada vid inlämning av skruttig bil. Men man kan fråga.Kulturen har länge fått stå i skamvrån och skämmas på grund av sina begrepp. Dom luktar elitism. Och det kan vara välförtjänt kritik. Vissa använder sig av svårare begrepp än vad som är nödvändigt bara för att visa att de kan. Andra förenklar saker som inte bör förenklas. Hela tiden en balansgång.Våra ord är en verktygslåda och det bör inte finnas någon inbördes ordning när det handlar om vilka ord som är bra att kunna, eller att slänga sig med. För i en mer ordrik värld är ord som "lateral", "spindelled" och "pastös" lika värda. Och lika värda att använda. Ibland måste man hoppa över språkmuren och palla lite nya ord, göra dem till sina egna och tillaga ett delikat ordmos av dem. Kryddat med mustiga begreppskryddor. Alla lika smakrika.
