Agneta Sjödin skriver om svårigheter

I "En kvinnas resa" får huvudpersonen Maria i uppdrag av sin mästare - en mystisk person hon tar råd från - att gå den urgamla pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. Under vandringen möter hon vänner, kommer till insikt om sakers tillstånd och söker efter en inre frid.
- Maria är ganska lik mig. Kanske inte helt och fullt, men ändå, säger Agneta Sjödin.
Men visst är likheterna slående. Agneta Sjödin har också gått pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. Också hon fick utmaningen av "en person som trodde att det kunde vara bra för mig". Och hon söker också efter andlighet och mening - precis som romanens Maria, som blir gripen av de religiösa platserna och tänker mycket på Jesus. Men där skiljer deras pilgrimsvandringar åt, berättar Agneta Sjödin.
- Det är inget som hände på min vandring exakt. Jag ville bara att det skulle finnas med i boken. En pilgrimsvandring är ju en andlig handling i sig, det passar väldigt bra med Jesus och Gud och sånt. Det var kul att få lägga in det.

Däremot delar Maria och Agneta några mer bistra upplevelser. De har båda utsatts för övergrepp. Och de har båda levt med en man som slår och manipulerar.
- Det är två starka scener som jag valde att ta med, för att jag tror att det är ganska vanligt. Jag har baserat det på egna upplevelser, men det är inte ordagrant.

Hon tvekade aldrig att ta med de sakerna, menar hon. Trots att det är uppenbart att de är mer eller mindre självbiografiska.
- När man skriver en bok så vill man ju förmedla något. Det handlar inte om mig, på det sättet. Utan det handlar om att förmedla något till alla andra kvinnor där ute som kanske har upplevt liknande saker. Och det känns mycket viktigare än vad skvallertidningarna skriver och och kvällstidningarna geggar i. Det bekommer mig inte.

Du är ju rätt luttrad?
- Ja, du vet, jag läser aldrig tidningarna längre. Och när jag inte läser så existerar det inte i min värld. De skriver om det här nu, men om några veckor är det över. Boken lever kvar efter det, och det är det viktiga.

"En kvinnas resa" börjar och slutar med Marias möten med den mystiske mästaren, en man som hon träffar och samtalar med då och då. deras förhållande är ytterst ojämlikt: han sitter inne med visdom och kunskap, och hon blir hela tiden "rädd som en liten flicka". Men själv har Agneta Sjödin ingen mästare, tvärtom.
- Min fasta övertygelse är att varje människa är sin egen mästare. Precis som att alla du möter kan vara din mästare. Alla har en mästare inom sig. Sen kan man ju ha någon som är en mentor under en period i ens liv. Men det viktiga är ju att hitta sig själv.
- Det är så lätt att bli vilseledd av andra som man sätter upp på piedestal. Det är ju lite det som är sensmoralen i boken.