Actionhjälten som vägrar dö

Upplägget är bra - ett gäng terrorister tar skrämmande enkelt över hela infrastrukturen i östra USA och skapar totalt kaos.
Kontentan är tydlig: Vårt datorstyrda samhälle är löjligt sårbart, man behöver inte flyga Boeingplan in i skyskrapor för att lamslå ett land, man skulle inte ens behöva döda någon.
Märk väl ordet "skulle". För "Die hard 4.0" är en väldigt våldsam historia där de amerikanska terroristerna inte tvekar ett ögonblick när de offrar sina landsmän.
Varför de gör det? Nja, det är lite oklart, men precis som i den första "Die hard"-filmen verkar det röra sig om en sorts rån av den större skalan.
Rånaspekten är egentligen det enda som den här filmen har gemensamt med originalfilmen från 1988, om det inte vore för att Bruce Willis karaktär fortfarande heter John McClane och i slutet ytterst pliktskyldigt väser ur sig repliken "Yippee ki yay". I övrigt är det en storskalig actionfilm med en del rätt imponerande scener, men egentligen inget utöver det vanliga.
Att terroristernas franska underhuggare alla verkar vara parkour-utövare är visserligen roligt för ögat, men känns lite för snott av den adrenalinstinna inledningen av senaste Bondfilmen för att de ska komma undan med äran i behåll.

Den första "Die hard" är en milstolpe inom actionsegmentet. Filmens största styrka låg i dess avskalade enkelhet - en skyskrapa, ett gäng slipade rövare som bröt på tyska och en vanlig, sårbar men väldigt envis polis som råkade kliva in i handlingen barfota.
Därefter har filmerna blivit större och större - en flygplats i tvåan, Manhattan i trean och nu större delen av nordöstra USA i fyran. Resultatet? Tyvärr mindre och mindre charmiga filmer.
I USA heter den här filmen för övrigt "Live free or die hard". I Europa får vi den cyberfräcka titeln "Die hard 4.0". Känns lite?2002 vad?