Actiondrama på tsartiden

Akilles död, heter den fjärde boken i Boris Akunins serie om deckaren Erast Fandorin i 1880-talets Ryssland. Men det är också en fristående berättelse som inte kräver vetskap, eller anspelar, på tidigare äventyr.
Först ter sig boken som en berättelse om en rysk Sherlock Holmes, en etablerad överklassdeckare med en liten lojal (japansk) drabant. Den asketiske, mycket vältränade och elegante Erast Fandorin ramlar rakt in i ett mordfall som inte verkar särskilt komplicerat, om det ens är ett mord.
Inledningen är inte särskilt upphetsande, det mest spännande är att se om man kommer ihåg alla svåra namn. På typiskt ryskt maner har varje person inte bara ett, utan flera namn.

Men Boris Akunin (pseudonym för Grigorij Tjchartisjvili) överraskar och som tack för att man orkat hänga sig kvar så utvecklar han historien och den blir mer och mer intressant på en myspysig, inte alldeles trovärdig nivå. Nya dimensioner öppnar sig hela tiden och Boris Akunin beskriver inte bara aristokratins och militärgräddans umgängesliv och miljöer utan även samhällets botten.
Fandorins djävulske kombattant tecknas i ett långt och fylligt bakgrundsporträtt och vi som inte läst någon av de tidigare böckerna i serien får faktiskt veta mer om denna personifiering av ondskan än om vår hjälte.

Det blir spännande och mycket underhållande, stundtals tämligen våldsamt. Vem som vinner är ingen större överraskning, det överraskande är att Boris Akunin lyckas hålla mig som läsare trollbunden trots att utgången inte är någon högoddsare. Det är bra gjort och därför kanske jag till och med läser någon av de tidigare böckerna i serien ? Vinterdrottningen, Turkisk gambit och Livathan.