93-åring bjuder på pärlor för många

Den personen har många strängar på sin lyra, brukar man säga om särskilt mångkunniga och aktiva medborgare. Herregud, höll jag på att skriva, vad ska man då ta till när det gäller Harald Tigerström?
Vid 93 års ålder kommer han nu ut med en bok som berättar ett axplock av den vitale åldringens enorma kontaktnät och mångfacetterade verksamheter. För många tjustbor säkerligen känd som framstående regementspastor på I 4 i Linköping, kyrkoherde i S:t Lars, legationspräst i Helsingfors, riddare av Finlands vita ros, scout i 80 år, duktig ryttare, pådrivare för Svenska flaggans dag och Beridna högvakten.
Man häpnar över alla de kända personer som Harald känt och haft kontakt med under sitt långa och skiftesrika liv, skriver bokens producent Per-Åke Hedén så riktigt.
Den senaste i raden är Tysklands kansler Angela Merkel, vars far var präst och med på samma stipendiatkurs i teologi som Tigerström. Merkel besvarade personligen den lyckönskan som Tigerström skickade efter valframgången.
Detta och mycket annat återfinns i boken, som består av publicerade krönikor under senare år. Innehållet spänner över vida fält och är säkert särskilt intressant för oss lite äldre.

Här möter vi prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla, kungens föräldrar. Greve Folke Bernadotte, lägerchef på scoutmötet på Gränsö 1946 varifrån en bild med friherre Georg Fleetwood och stadsfullmäktiges ordförande Elof Persson ger oss en lokal prägel. Detsamma kan sägas om Westerwiks Weckoblad (VT:s föregångare) och dess grundare C-O Ekblad.
Utställningen 1933 avhandlas också, då Tigerströms skolelever från Hultsfred blev omåttligt imponerade av Lysingsbadet som då invigdes.

Från våra trakter kan också nämnas beskrivningen av Albert Engströms synnerlige vän kontraktprosten Gustaf Malmberg i Västra Ed och drottning Victorias livmedikus Axel Munthe bördig från Vimmerby.
Att som legationspräst bli hembjuden till Finlands store son, fältmarskalk Gustaf Mannerheim, var förstås en höjdpunkt. Stort och smått, ibland kanske lite väl glorifierande, men det är ju så här den erfarenhetstyngde författaren upplevt det hela. Då är det förstås också det som gäller.