50 år med Ken Kåbes orkester

Av de ursprungliga medlemmarna är det bara Nils-Olof som fortfarande är aktiv musiker. Han spelar till Hallingebergs dansgilles övningar och framträdanden. Kurt bor kvar i bygden, men han spelar inte längre och Åke dog för några år sedan. Under åren har många orkestermedlemmar kommit och gått, men namnet Ken Kåbes och repertoaren med dansvänlig, lagom svängig musik, har bestått. Under de senaste 20 åren har spelplatserna mest funnits i södra delen av Östergötland. Inför jubileet gör VT ett besök i Nisses sommarhus som ligger på fädernesgården Nannersbo i Hallingeberg och får några minnesglimtar från de 24 år som han spelat i Ken Kåbes. Han inledde sin bana som orkestermusiker med att spela dragspel.- Jag var nog bara sju- åtta år när jag fick löfte av morfar att han skulle köpa ett dragspel åt mig. Vi gick genom skogen flera kilometer till ett ställe där han hört att det fanns ett till salu. Det blev mycket prutande och diskussioner, men till sist så fick jag mitt dragspel. Ganska snart lärde jag mig mitt första stycke; " En sjöman älskar havets våg"Någon kurs för att lära sig spela gick inte Nisse förrän många år senare och noter har han lärt sig ganska nyligen. Så småningom blev dragspelet lite för gammaldags i en orkester som ville hänga med i rocksvängen så Nisse fick övergå till trummor.- Det var inte så näpet, kan du tro. Jag hade en skiva med Beatles som jag spelade om och om igen och så försökte jag låta som deras trummis Ringo Starr. Så det blev där efter, säger Nisse och låter som han tvivlar på sin egen förmåga som trummis.De "gamla" medlemmarna i orkestern var ständigt på talangjakt och det var ofta killar på 14-15 år som fick göra sin debut i Ken Kåbes.- Jag minns särskilt Wide Hellman som var en tuff kille från Gamleby. Han ville ibland inte vara med när repertoaren blev för "töntig". När vi skulle spela på julfesten i Godtemplargården i Hallingeberg smet han iväg och skulle gå till Gamleby i snövädret, men vi skickade en bil som plockade upp honom och såg till att han kom lyckligt och väl hem. När orkestern var som mest populär kunde det bli spelningar upp till tre gånger i veckan på diverse evenemang. Enligt Nisse är det bara på tältmöten med Filadelfia som de aldrig har haft någon spelning. Reviret utökades så småningom från Hallingeberg med omnejd ändå neråt Vimmerbytrakten och upp emot Linköping och Norrköping. Det hände också att man fick engagemang längre bort.- Jag minns en nyårsafton när vi var i Stöllet i Värmland, det var minus 38 grader och vi trodde inte en människa skulle våga sig ut. Men när dörrarna öppnades vällde folk in och det blev en kväll som jag sent ska glömma. Mig värmde arrangörerna upp med en stadig whisky före dansens början och det bidrog nog till den höga stämningen. Någon turnébuss har aldrig Ken Kåbes haft möjlighet att hålla sig med, det har som mest handlat om ett orkestersläp, och i början fick det duga med de egna bilarna. - Lite knöligt var det när vi skulle åka i en Fiat 500. Då fick basen sticka upp genom takluckan. Så mycket teknik krävdes det som tur var inte. Nu måste en orkester ha en förskräcklig massa attiraljer med sig för att det ska låta bra. Nu ser Nils- Olof fram emot att få återuppleva gamla minnen under de två jubileumskvällarna som orkestern har inplanerade i Kvarnvik den 28 juni och på en logdans i Kulla utanför Söderköping den 5 juli. Eventuellt blir det också en spelning i Blackstad bygdegård. - Vi arbetar på det, säger Nisse, det var ju ändå där i trakterna som det hela startade för 50 år sedan.

50 år med Ken Kåbes orkester

I år är det 50 år sedan Ken Kåbes orkester såg dagens ljus. Det skedde i Hallingeberg och publiken var damerna som kom hem till Nils-Olof Carlssons mamma på symöten. Namnet hade bildats av bokstäver ur de tre medlemmarnas namn; Kurt Eriksson, Åke Bolander och Nils-Olof Karlsson.