14 år och konsertmästare

I tolv år har nu Georg Övermyr hållit sina "Sommarkurser för stråkspelande ungdom" på Gamleby Folkhögskola. På trötthet syns inga tecken. De senaste åren har han visserligen unga krafter till hjälp, men ändå! Georg Övermyr är helt enkelt ännu ett av många tecken på att musik håller en människa ung.
Torbjörn Westman har varit en av lärarna i fem år, och betydligt yngre Johannes Bergion i två. En fortsättning känns självklar.

Lite märkligt med årets kull på 21 elever är att ingen kommer från Västervik, inte från Tjust alls. Varför begriper jag inte, med tanke på att här finns så många talanger och att Gamlebykursen lockar unga från de flesta håll..
Närmaste upptagningsorter i år har varit Valdemarsvik, Oskarshamn och Berga, norr om Högsby. De mest avlägsna i Sverige är Lerum, Trollhättan och Arvika!
Men två av eleverna har haft ännu längre resväg. Violinisten Christina Stavridis från Jerusalem och altviolinisten Rand Eid från Ramallah. Båda är palestinier. Men då de bor på olika sidor om en viss mur har de fått ta sig hit på helt skilda vägar. SIDA har hjälpt till.

Bakgrunden är, som somliga läsare säkert kan minnas, att Torbjörn Westman arbetade ett halvår som musiklärare i de två nämnda städerna. Och då, bland många andra, fäste sig vid dessa två begåvningar och insåg vilken glädje och nytta de skulle ha genom att en tid få komma loss från allt trassel.
Både Christina och Rand talar utmärkt engelska, precis som dagens svenska ungdomar. Dessutom är musikerspråket över hela världen numera engelska.

Nu är årets kurs över. På lördagen hölls den traditionella Avslutningskonserten på Folkhögskolan. Och lika traditionellt fylldes aulan av förväntansfulla musikälskare. Alltså inte bara föräldrar och vänner
Lite annorlunda mot tidigare blev det nog. En annan tradition har varit att många elever gillat kursen så starkt att det sökt sig dit år efter år. Och kommit in! Vilket har gjort att kursledningen mer långsiktigt kunnat bygga upp ett ensemblespel på högre nivå än vad man kan vänta sig efter tillfälliga sommarkurser.

I år var det första gången för de flesta. Smulor av detta kunde märkas då och då i samspel och precision. Men där fanns också rent värdefulla drag, sådana som nya talanger alltid för med sig. Den ansvarsfulla platsen som konsertmästare fick till exempel Gabriella Witwicki Carlsson. Det är hon från Arvika och som bara är fjorton år!

Någon slump att just hon sökte sig till Gamlebykursen är det inte. Hennes fiollärare hemma i Arvika heter Yvonne Bergström, en mycket erfaren pedagog, inte minst på musikhögskolan Ingesund.
Det var där hon en gång i tiden lärde känna Georg Övermyr. Det var där hon senare blev en av Torbjörn Westmans lärare. Det var så hon begrep vad en ung förmåga kunde få ut av Gamleby.
För Gabriella får Ingesund allt vänta. Hon har inte hunnit längre i grundskolan än just nu till 8:an. Musik som yrke skymtar ändå i framtiden.

Gamleby Folkhögskola är en av kursarrangörerna. Den andra är Ingvar Bosslerstiftelsen, den av de två Bosslerstiftelserna som håller sig till musik. Den insatsen gör att kursavgifter kan reduceras så att varje elev faktiskt, och tacksamt, också kan betrakta sig som stipendiat.
Två andra stipendier, eller kanske mer korrekt, diplom, delade Lions i Gamleby ut till eleverna Ellinor Bergion, violinist från Norrköping, och Johannes Blomstervall från Trollhättan. Hans instrument är altfiol. Båda två hör till dem som har varit med flera år i den här sommarkursen och visat berömlig ambition och fin utveckling.

Avslutningskonsertens program var den gängse. Inledning och final med hela ensemblen. Däremellan kammarspel med eleverna uppdelade i olika grupper, för det mesta klassisk stråkkvartett. Men eftersom en kontrabasist, femtonåriga Maria Malmqvist från Norrköping, deltog i kursen, kom andra sättningar in, till exempel en Tartini-sonat som gav Maria tillfälle att visa fint basspel.

Bara 14 år år också altviolinisten Harald Eriksson från Växjö. Han blev konsertens enda egentliga solist och det i Telemanns Konsert för viola och stråkorkester. Klart begåvat spel av Harald i famnen på en lika talangspäckad orkester.

Ett annat inslag måste jag få med, den polska gruppen W Krokes arrangemang "Eden" som Johannes Bergion tecknat ner och här presenterade som konsertens häftiga snedsteg, riktning rocken. Primarie i den gruppen var Ivar Eriksson, Haralds ett år äldre bror.
Georg Övermyr och Torbjörn Westman växlade ansvaret som dirigenter i ensemblespelet. Men Övermyrs Taube-arrangemang tog den superunga orkestern elegant över på alldeles egen hand.
Det sägs ofta att dagens unga inte får lära sig artighet, inte att tacka. Kanske borde alla, även utan instrument, få gå ett slags Gamlebykurs. Lördagspublikens applåder resulterade i snygga tackbugningar!