1,3 miljarder kineser kan inte ha fel
Varenda svensk liten byhåla har en kinakrog. Men maten kan vara något av ett lotteri. Ofta är den mesigt försvenskad och anpassad efter vår vanföreställning om vad som är kinamat.
Foto:
Av någon outgrundlig anledning har vi någon slags inbyggd respekt för just kinamat som gör att vi inte tror oss kunna laga till den i våra västerländskt ängsliga kök. Det är så klart ren nonsens.
Kinamat är enkel och snabb mat. Det handlar mer om att taga vad man hafva än om komplicerade kulinariska kullerbyttor. En vass kniv, en stadig skärbräda och en wok räcker långt.
Rota fram den där 80-talsgrytan, eller bege dig till en asiatisk butik och köp en wok för en billig penning. Rundbottnad för gasspis och flat för elektrisk. Visst går det bra med en rymlig stekpanna, men det blir aldrig detsamma. En wok blir dessutom bara bättre med åren så det är en investering för livet.
Kinamat är förresten ett väldigt luddigt och orättvist begrepp. I detta jätteland med sina 1,3 miljarder invånare och 6 000 år gamla mattraditioner finns det naturligtvis många fler kök än ett. För enkelhetens skull brukar man tala om fyra kök.
I norr (Peking) äter man mycket nudlar, ångkokta bröd och knyten. Smakerna är salta och lite starka. I öster (Shanghai) är fisk och skaldjur basvara, men grytor och sötsurt är också typiskt.
I väster (Sichuan och Hunan) är maten betydligt mer kryddstark och baseras mycket på färska grönsaker. I söder (Kanton) fokuseras köket på tropiska frukter, balanserad kryddning och en hel del fisk och skaldjur.
Den mat som vi lärt känna som kinamat härstammar oftast från det kantonesiska köket i söder, där smakerna är milda och fruktiga. När kineserna började emigrera till USA och Europa i slutet av 1800-talet och öppnade restauranger kom de flesta nämligen från södra Kina.
En typisk kinesisk måltid består oftast av många olika rätter som serveras samtidigt och delas av alla. Det gäller att variera sig när man väljer ut rätterna så att smaker, konsistenser, temperaturer och råvaror skiljer sig så mycket som möjligt. Sedan är det bara att äta. Helst med pinnar då förstås.
Men peka aldrig på någon med dina ätpinnar! Det är en grym förolämpning. Och ställ inte pinnarna så att de står rakt upp ur skålen. Då önskar man livet ur någon.
Allt vi vill är ju att äta gott på kinesers vis.
Så jobbar vi med nyheter