1. Högaktuell dokumentär
I januari 1979 föddes jag och i mars samma år inträffade olyckan i Harrisburg, Pennsylvania som kunde blivit Amerikas version på Tjernobyl. En olycka kommer sällan ensam.
I Netflix minidokumentär Meltdown: Three Mile Island (2022) förklarar man vad som föranledde olyckan, händelseförlopp samt det rättsliga efterspelet.
Temat brottas vi fortfarande med, dagligen. Visselblåsare förekommer inom alla instanser, fruktan finns för hur nya energikällor kan tänkas påverka oss och naturen, och misstänksamhet pyr i olika kretsar inför myndigheters sätt att spela ned olyckor och/eller sopa rena fakta under mattan. Det gör Meltdown: Three Mile Island högaktuell. Dokumentären är välgjord utan effektsökeri där både ingenjörer samt allmänhet som var på plats får ge sin syn på saken.
Efter dokumentären bör man även ta sig en titt på Tage Danielssons briljanta sannolikhetsmonolog om just Harrisburg-olyckan från revyn ”Under dubbelgöken”. Monologen återfinns på YouTube. Sök och du skall finna.
2. Långsamt smygande obehag
Stora delar av filmvärlden tycks vara oerhört divergerad gentemot regissören och manusförfattaren M. Night Shymalan; å ena sidan hyllas han som en progressiv visionär men å andra sidan sablas han gång på gång ner som uppblåst egotripp (som dessutom har den dåliga smaken att placera sig själv i sina egna filmer). Oavsett vad folk tycker spelar hans filmer in gigantiska summor och blir snackisar långt efter premiären som exempelvis Signs (2002) och The Sixth Sense (1999).
The Visit (2015) ska två syskon, Becca och Tyler (Olivia DeJonge och Ed Oxenbould) hälsa på sina morföräldrar på deras ensliga gård medan deras frånskilda mamma (Kathryn Hahn) är på kryssning. Vi förstår tämligen tidigt att mamman, på grund av vissa omständigheter, distanserat sig från föräldrarna men att de fortfarande har någon sorts kontakt. Becca har dessutom regissörsambitioner och vill dokumentera hela vistelsen vilket gör att stora delar av händelserna (på gott och ont) skildras genom en sorts found footage-filter. Morföräldrarna Nanna och Pop Pop (Deanna Dunagan och Peter McRobbie) verkar till en början vara hejdlöst glada över barnbarnens besök men ganska snart förstår vi att det är väldigt mycket som inte står rätt till med åldringarna; nattliga inomhuspromenader i bara mässingen och förvirrade samtal bara för att nämna några saker.
Tempot skruvas sakta men säkert upp under filmens gång och antar mer och mer skräckproportioner där barnbarnen börjar frukta för sina liv och frågar sig; vad är det som är så fel med morföräldrarna?
Finns på Netflix.
3. Tidlösa spexare håller fortfarande
Sverige har en trevlig förmåga att föda fram humorgrupper sprungna ur studentspextraditionen; Galenskaparna & After Shave, Hipp Hipp och Helt apropå-gruppen för att nämna några. Under 90-talets andra hälft kom även de forna Lundaspexarna i Varanteatern att skörda framgångar med Varan-TV. Nå, den här humorn är inte för alla men åtminstone jag skrattade hejdlöst åt Varan-TV då det begav sig.
Nu en sisådär 25 år senare är de åter tillbaka på SVT Play i Varan-TV:stories. Mycket tack vare att de åtta skåningarna väljer att dels parodiera sin egen återkomst på ett finurligt sätt och samtida fenomen som exempelvis storstads-hipsters, sociala medier och absurda upplevelse-retreat gör att humorn fortfarande håller.