Sen fick man ta en skvätt mjölk och röra ihop den med kakaoblandningen. Sist hällde mamma på varmt vatten. Vid festliga tillfällen, som barnkalas vid julen eller barns födelsedagar, var det vanlig med varm choklad med vispgrädde. Den drycken var gjord på bara mjölk, utan vatten. Det var förstås som en dröm att få dricka den. Som en dröm var det också att få komma in till ”moster Stina” och få en tallrik mannagrynsvälling. Med lite tur kunde man hitta några russin i den, eller få röra ner en klick margarin.
När man var förkyld ansågs varm dryck, då som nu, vara välgörande. Hade man tur, fick man varm mjölk med honung i. Men både honungsmjölken, kakaodryckerna och mannagrynsvällingen hade den egenskapen att det blev en seg hinna på dem om man lät dem stå en liten stund. Den här hinnan kallade vi i vår familj för ”snark”. Jag har frågat rätt många västervikare om de känner till ordet. En del gör det, men inte särskilt många. Jag trodde länge att det var ett speciellt ord för vår familj, men så är det alltså inte. Svenska Akademiens Ordbok saknar ordet, men Rietz gamla dialektordbok tar upp det: ”Snark…hinna, rynkig skinnhinna, som bildar sig på gröt och välling. Vb.” ”Vb” betyder här Västerbotten. Men ordet kan naturligtvis ändå finnas närmare Västervik. Rietz nämner varianten ”snärke” med betydelsen ’hinna … i synnerhet på kokt mjölk’ och placerar den i Ydre i Östergötland. ”Snärke” och ”snark” är ju onekligen lika.
Ett annat ord som jag uppfattade som lite speciellt för familjen är ”snurken”. Det sa vi mest bara om äpplen. När vinteräpplena fick ligga ett framme ett tag skrumpnade de ihop och blev lite rynkiga i skalet. Jag är väldigt förtjust i lagom snurkna Cox Orange eller Ingrid Marie. Smaken är extra koncenterad och söt. ”Snurken” har funnit nåd i SAOB, både med betydelsen ’skrumpen, hoptorkad’ och betydelsen ’sur, ogin’ (jämför ”snorkig”!). Den sista betydelsen var okänd för mig. ”Snurken” i betydelsen ’skrumpen, rynkig’ känner fler västervikare till. Ordet verkar ha varit allmänt spritt i Götaland och Svealand.
”Snurken” ser ut att höra ihop med ett verb ”snurkna”. Jämför ”ruttna” – ”rutten”. Ett sånt verb använde vi också i familjen. ”Äpplet e snurknet” eller ”Äpplet har ligge å snurkne” gick lika bra att säga som ”Äpplet e snurket”. Verbet finns inte i SAOB, men väl hos Rietz.
De här tre orden liknar varandra, till såväl betydelse som till utseende. Det är frestande att tro att de är besläktade och har utvecklats ut samma ord. Men om det är så vet jag inte.