Nyss läste jag om Ivar Ahlstedts och Lennart Glemmes Västerviksbok "Stapelstad" från 1961. När jag såg en av Glemmes litografier med titeln ”En smuck vid Fiskaregatan” mindes jag smaken av limpsmörgås med margarin och inlagda rödbetor i mormors och morfars kök.
De bodde i gårdshuset till fastigheten i hörnet av Hallströmsgatan och Repslagargatan. Till vänster om ingången fanns en smal passage intill nästa hus. Den kallades aldrig något annat än smucken. Smucken var en smitväg till den spännande baksidan av huset, och man kunde också komma ut på Gröna, den obebyggda ängen intill ”John Hibras” hus. I smucken var man undanskymd och kunde vara i fred för vuxnas blickar.
Minnet av smucken och ordet smuck har jag burit med mig hela livet. Smuck är det enda ord som ger full rättvisa åt ett litet prång av det här slaget, för det präglades in under min tidiga barndom. Prång och andra ord som jag lärt mig senare är bleka och sakliga och helt utan den nyanserade valör och klang som smuck har. För mig är en smuck en smuck och inget annat, även om jag till mindre vetande (dvs ej västervikare) kan använda andra ord.
Jag har försökt kolla upp om andra än västervikare använder smuck. Resultatet blev magert. Digitala ordböcker och databaser ger inget. Nätsökning ger bara ett resultat: ”Litet utrymme inomhus, nisch eller mycket litet rum ofta för förvaring ’Verktygslådan står i smucken’” (”Johan” på folkmun.se). Utan tvekan är det i grunden samma betydelse, men med en lite annan twist. Men ett liknande dialektord samma betydelse som smuck är smutt. Det finns t.o.m. i Svenska Akademiens Ordbok, Svenska Akademiens Ordlista och Svensk Ordbok. Smutt är vanligast i södra och västra Sverige, där uttalet ofta är smott, smått, smött eller smätt, i Skåne småtta/smotta. Man kan kanske se smuck och smutt som varianter av samma ord.
Det känns alltid bra att minnas ord med en stark länk till ens barndom och ursprung. Alla har den typen av ord, men få verkar ha just smuck. Antagligen finns det de som har samma känslor för smutt som jag har för smuck. Hur eller hur, så rekommenderar jag alla västervikare att läsa (om) "Stapelstad". Man får ta del av många vackra Glemmeillustrationer från kända västerviksmiljöer från förr och en personlig och fängslande text av Ivar Ahlstedt. Kanske hittar andra än jag någon miljö eller något ord som rör vid hjärtesträngarna?