Déjà vu! 2013 kom Robin Stjernberg tvåa hos tv-publiken, slagen med stor marginal av folkets älskling Yohio, men stod ändå som slutsegrare tack vare internationella jurygrupperna. I år gjorde han samma sak, men som låtskrivare åt sin namne Robin Bengtsson.
Fast en avgörande skillnad är förstås just det: att det här var en betydligt jämnare final. Förmodligen den jämnaste någonsin, om vi ser till hur tv-tittarna röstade: samtliga bidrag fick mellan sex och elva procent av rösterna.
Häpnadsväckande men ändå logiskt. I denna final fanns ingen "Euphoria" eller "Heroes", men inte heller någon riktig skräp- eller dussinlåt (förutom FO&O:s gnälltjatiga semafordans). Nano var den enda som höjde sig lite över övriga, och det fick han också betalt för.
Jag trodde att Wiktorias Avicii-stomp skulle ge mer poäng hos internationella jurygrupperna men framför allt att hon skulle bli en tydlig vinnare hos tv-tittarna, men tji fick jag, och heder åt tv-tittarna som följde sina hjärtan utan att ryckas med i någon hajp åt något håll.
Nu blev det alltså i stället Robin Bengtsson som promenerade sitt Dressmann-reklamnummer till Kiev. Där kommer han säkert inte att göra bort sig, men inte heller vinna. Och det känns helt okej – i årets uppställning har vi ingen Eurovision-etta, utom möjligen Loreen.
Så vad tar vi med oss till nästa år? Att nivån på humorförsöken och mellanakterna måste höjas har ältats tillräckligt, men visst kan vi kräva mer av Sveriges mest sedda program. Nu toppade programledartrion säsongen med någon sorts kuplett om lokalvård, och det är väl inget jag skulle skicka till Eurovision, men jag vill ändå ge en ordentlig slutapplåd till Clara Henry. Bra kämpat, skojig emellanåt och inte minst: för att inte vara en sång- och dansartist har hon hållit väldigt hög klass på just sjungandet och dansandet. Ge henne gärna en ny chans nästa år.
Och jo, det finns en likhet till med finalen 2013. Då tippade jag Robin Stjernberg som sexa. I år tippade jag Wiktoria som vinnare, och hon kom sexa.
Jaja. Även solen har fläckar.