Gitarr, kompgitarr, bas, trummor. Den var som huggen i sten i många år, den där klassiska sättningen för ett rock- eller popband. Men så hände något. Lusten att fylla ut ljudbilden med andra, gärna exotiska instrument vaknade när George Harrison i The Beatles lärde sej spela sitar och lät det höras i ”Norwegian wood” 1965.
Från denna punkt sprudlade sedan resten av 60-talet av experimentlusta i jakten på spännande klanger. Jag minns när The Hollies, ett av alla dessa brittiska gitarrband, gav ut ”Carrie Anne” - en i raden av sjung med-vänliga hits med perfekt stämsång. 1:39 in i låten, som vanligt efter två verser och refränger, kommer instrumentalsolot. Men vad är det som låter? Jo, det spelas på steel drum, tillverkad av den övre delen av ett oljefat. Instrumentet har sitt ursprung i Västindien.
Plötsligt fanns en hel värld att upptäcka med instrument få kände till. Månadens spellista, som inleds med The Hollies’ låt, är fylld med exempel. Inte minst populära är klaviaturinstrument i alla dess varianter. I Taylor Swifts några år gamla ”Clean” är det en mbira, som ger den speciella klangen. Mbira är ett litet, handhållet afrikanskt instrument där man knäpper på tangenterna med tummarna. The Stranglers, sprungna ur 70-talets brittiska punkscen, överraskade när dom 1981 släppte eleganta ”Golden brown”, vars sound domineras av cembalo - barockepokens föregångare till pianot. Den låter först som en vals, tills du försöker dansa till den!
Melodikan både ser ut och låter som en blandning av dragspel och munspel. Damon Albarn i Blur och Gorillaz är ett stort fan och aldrig har väl instrumentet klingat så vackert som i R.E.M.’s ”Find the river”. Den moderna melodikan kom till för drygt sextio år sedan, medan harpejji är ett förhållandevis nytt instrument, vanligtvis med 24 strängar. Det skapades för runt tio år sedan och används av bland andra Stevie Wonder. Hörs även i Didos & A.R. Rahmans ”If I rise” i spellistan. Låten var Oscars-nominerat tema i Danny Boyles film ”127 timmar”.
Elektronikens intåg har inneburit många nytillskott till instrumentfloran. Omnichord, lanserat på 80-talet av en japansk tillverkare, har blivit speciellt omhuldad av musiker av skilda slag. Du hör hur den låter i Regina Spektors underbara låt i spellistan. Omnichord trakteras genom en touchplatta och har en hel radda knappar och rattar att hålla reda på för olika inställningar.
Men frågan är om inte en theremin är bland det svåraste du kan ge dej på som musiker. Inte minst eftersom den inte ska vidröras! Theremin skapades för runt hundra år sedan som ett tidigt elektroniskt instrument, där tonhöjden på det vinande ljud den producerar är beroende av hur utövaren rör sin hand i förhållande till apparatens långa antenn á la gammal transistorradio. Det handlar om ett elektriskt spänningsfält som påverkas. Fredrik Lindström försökte en gång i TVs ”På spåret” behärska en theremin. Det gick… ja, så där.
I popens värld används oftast en förenklad och mer lätthanterad version av theremin. Känd framför allt för att den hörs i slutfasen av The Beach Boys’ ”Good Vibrations”. Signaturvinjetten till eviga sommardeckaren ”Morden i Midsomer” spelas också på en theremin och i spellistan har den en roll i låten med The Flaming Lips.
Uppfinnaren Benjamin Franklin var på 1740-talet en tidig utforskare av just elektricitet. Men ingen el var inblandad när han tjugo år senare konstruerade ett musikinstrument. Detta sedan han sett gatumusiker i London få fram toner ur vattenfyllda glas genom att beröra dem med fingrarna. Franklin gick hem till sin verkstad och förfinade idén. Han monterade glas av olika storlek på en roterande cylinder och skapade därmed glasharmonikan. Entusiastisk förespråkare och användare i våra dagar är sångerskan Linda Ronstadt. Exempel hör du i hennes tolkning av Kate & Anna McGarrigles låt.
Om du som musiker ändå inte lyckas hitta rätt instrument till din musik, vad gör du då? Hittar på egna förstås! Pat Metheny skapade en ”gitarr” med fyra halsar och 42 strängar, medan Björk lät konstruera en rad nya ljudbringare till skivan ”Biophilia”. Och så har vi Blue Man Group. Medlemmarna med sina blåmålade huvuden har framgångsrikt turnerat världen över med sina fantastifulla föreställningar, där man spelar på instrument tillverkade bland annat av hopmonterade avloppsrör av PVC-plast. Kolla ”The forge” i spellistan!
Uppfinningsrikedomen är ofta stor när ett slagkraftigt percussion-ljud ska skapas. Ett exempel är klassikern från Motown-eran, ”Dancing in the street”. När Ivy Jo Hunter, en av låtens kompositörer, satt och lyssnade efter avslutad inspelning var det något som fattades. Det behövdes mer kraft och tyngd i takthållningen tyckte han. Enligt principen ”man tager vad man haver” gick han ut till sin bil och hämtade en kofot. Han beordrade backning av bandet, mikrofon riggades upp, och så blev det ett sista pålägg där Hunter taktfast slår kofoten mot studions betonggolv låten igenom.
nås på kaj.kindvall2@gmail.com