Deras verk får ett annat djup. Det går att läsa in dolda budskap i bilder och texter, trots att det kanske bara är absurda tillfälligheter. Här är fem märkliga exempel från den amerikanska rockens barndom och mytologi.
Sam Cooke var en av soulmusikens förgrundsgestalter och allra finaste sångare. ”Only sixteen”, ”Wonderful world” och ”You send me” är några av hans odödliga hits. En decembernatt 1964 sköts han till döds, med tre kulor i bröstet, på ett billigt motell i Los Angeles. Omständigheterna är oklara och polisen var måttligt intresserade av att utreda en svart mans död. Sam Cookes farväl blev ”A change is gonna come” med textraderna ”It’s been too hard living/But I’m afraid to die.”
Otis Redding var också ett ledande namn inom soulmusiken, även han med en gudabenådad röst. ”I’ve been loving you too long” räcker som bevis. I december 1967 förolyckades Otis, med sina fem unga kompmusiker, när hans nyinköpta flygplan störtade i en sjö. En månad efter olyckan blev hans sista inspelning (”Sittin´ on) the dock of the bay” en stor framgång. ”Sittin’ in the morning sun/I’ll be sittin´when the evening comes.”
Rockstjärnan Eddie Cochran är mest känd för klassikern ”Summertime blues”. Endast 21 år gammal omkom han i en bilolycka 1960 under en turné i England. Ett däck exploderade på den taxi han åkte i med sin flickvän och rockabillyartisten Gene Vincent. I hög hastighet körde bilen in i en lyktstolpe. Några dagar senare släpptes singeln ”Three steps to heaven”.
Bredvid Chuck Berry räknas Buddy Holly till den tidiga rockens viktigaste kompositör. Både Beatles och Rolling Stones har spelat in låtar av honom. I februari 1959 dog han i en flygolycka tillsammans med Ritchie Valens och ”Big Bopper”. (Countrysångaren Waylon Jennings övertalades i sista stund att avstå sin plats på planet.) Buddy Hollys ofrivilliga avsked blev ”It doesn’t matter anymore”.
Countrymusikens största stilbildare var Hank Williams. Nyårsnatten 1952 hyrde han en chaufför som skulle köra honom till en spelning i Canton, Ohio. Under den långa bilfärden låg Hank utsträckt i baksätet i sin svarta Cadillac och blandade whisky med sömntabletter. Efter några timmar somnade han in för evigt, samtidigt som ”I’ll never get out of this world alive” klättrade på listorna. Även Hank Williams timing var kusligt exakt.