Om en hund i Västervik har varit bortsprungen, kan du få höra ägaren säga Ja va ute å lette etter hunn i en timma. Men sen kan du kanske höra samma ägare säga till en annan person Ja va ute å letede efter hunn i en timme. Vad du får höra kan bero på situationen och på vem du är.
Det här är ett exempel på språklig variation. Vi varierar hur vi säger samma sak beroende på vem vi är, vem vi talar med och i vilken situation vi talar. Det innebär förstås att vi har ett förråd av olika sätt att säga samma sak på. Men inte bara det. Vi vet i vilka sammanhang de olika sätten passar in.
Om vi tar exemplet med lette och letede, så finns det tre sätt att uttrycka ’letade’ på ett mer västervikskt vis: lette - lete - letede. Alla västerviksbor kanske inte kan använda alla tre formerna eller ens någon. Även rikssvenskans letade ingår förstås i västerviksbornas repertoar. Men för den som brukar prata västervikska, kan det vara intressant att fundera på till vilka och i vilka sammanhang man brukar säga lette, lete eller letede. För det räcker ju inte med att det finns fyra uttryck för samma sak.
Uttrycken har olika grad av lokalfärg. Lette är mest västervikskt, lete lite mindre, letede ännu lite mindre, och letade inte västervikskt alls. Därmed kan vi använda varje variant där den bäst passar in. På motsvarande sätt är det förstås med etter - efter, timma - timme och hunn - hunnen - hunden.
Särskilt verben, dit lette och så vidare hör, bjuder på möjligheter att variera sig. De dialektala formerna av verben är nästan alltid flera. Vissa av dem är genuinare och andra mer utslätade i riktning mot standardsvenskan. Jag kan säga att ja prate, men också att ja pratede. Jag kan säga att ja spall eller att ja spillde.
Ibland finns det fler än två val. Vad bilen gjorde var att den töt, tute eller tutede. På samma sätt kan jag ha träfft eller ha träffe en kompis och ha betale eller ha betart notan. Bland substantiven är det nog färre ord som kan ha flera västervikska former. Men man kan ha ont i fingern eller fingert. Man kan behöva stänga fönstra eller fönstera. För en stor grupp av substantiv kan man välja mellan former som husa - husena, berga - bergena osv.
Tillsammans blir det här en stor väv av ordformer med olika grad av Västerviksfärgning. Tillsammans skapar de starkt västervikska yttranden som ja lette etter hunn i en timma eller lätt Västerviksfärgade yttranden som ja letede efter hunden i en timme.