Man kan diskutera i vad mån det är ett vettigt råd, men det ska jag inte göra här. Istället har jag funderat på varför många säger sypp istället för sup.
Många västervikare säger sypp, tybb och ljyvvli. Det inte är alla som är medvetna om att de gör det. Men faktum är att det hör till ”redi västervikska” att uttala u i sup som ett kort y-ljud.
För att försöka reda ut varför det är så, kan man börja med att fundera på en annan sak. Vad händer när västervikare uttalar grop, glob och grov? Jo, ofta förkortas o-et: grop blir till gropp, glob blir globb och grov blir grovv. Men det är bara framför p, b och v som den här förkortningen sker. Därför uttalas t.ex. rot, mos och bon helt normalt. Första steget till att försöka förstå förkortningen kan vara att minnas att det är mänskligt att vilja nå sitt mål med så lite ansträngning som möjligt. Och det kräver mer energi att uttala en vokal lång än att uttala den kort.
Nu råkar det vara det så att ett uttal med kort o är ”ledigt” just framför p, b och v. Det är svårt att hitta ord där man måste uttala o kort framför de ljuden. Stavningar med o som i lopp, lobb och show betecknar ju ett å-ljud, inte ett o-ljud. Därför är vi fria att välja om vi ska uttala ord som grop, glob, grov med lång eller kort vokal.
Man kunde anta att förkortning av u i sup följer samma princip. Men det finns ett problem. U kan nämligen mycket väl vara kort framför p, b och v: lupp, lubb, suv. Alltså är det inte bara att förkorta u i sup. Räddningen finns då i form av y. Ord med ljudkombinationen ypp, ybb och yvv hittar man inte många av. Så det är fritt fram att förkorta u i sup, bara man ändrar u-et till y.
Det är nog viktigt i sammanhanget att kort u och y är mycket lika ljud. Särskilt lika är u och y i västervikskan och en del andra dialekter, där u som i buss är betydligt ”spetsigare” än i standardsvenskan. I Västervik är livet alltså ljyvvligt. Det är fritt fam för hugade västervikare att jybbla när de får en sypp så att de inte behöver vara på nykter kalyvv. Fast dagen efter kanske de får ont i hyvvet. När de är i fin form igen kan de skryvve i skryvve eller åka och bada där sjön är lagom djypp.
Nu är inte västervikarna ensamma om det här uttalet. Det förekommer även på andra håll i landet, men det är ännu lite oklart mer exakt var. Vad jag vet finns det inte heller något annat försök att förklara uttalet, än mina lösa funderingar här.