Vad menas med ”äntligen” i ”Unga ville äntligen me te stan”? En möjlighet är att ungarna äntligen gav med sig och följde med. Men i Västervik kan man också mena motsatsen, att de nödvändigtvis ville med till stan. När man använder ”äntligen” ihop med viljeuttryck som ”vill”, ”ska”, ”ville” och ”skulle” så betyder det i Västervik oftast "nödvändigtvis, prompt". När man hör ”unga ville äntligen me te stan” tänker man på envisa ungar som tjatat en god stund trots föräldrarnas motstånd. Tänk också på en person som ramlat ner från en stege och gjort sig illa. ”Va skulle du äntligen dännaoppe å göre?” skulle den personen kunna få höra.
I den vanliga betydelsen av ”äntligen” ligger att det som händer är något som man verkligen vill ska hända. Men när ”äntligen” betyder "nödvändigtvis", så vill den som säger så, att det som händer inte ska hända. På så sätt kan man säga att ”äntligen” har två motsatta betydelser. Men "till slut" och "nödvändigtvis" har också en gemensam betydelsedel. I båda betydelserna handlar det om att saker tar tid och möter motstånd. Nyckeln till att ”äntligen” kommit att betyda "nödvändigtvis" finns nog i den gemensamma betydelsedelen.
För mig känns det väldigt hemtamt att använda ”äntligen” som "nödvändigtvis". Min fru, som är från Värend, känner väl till det, men jag har inte hittat många tecken på att den betydelsen skulle finnas på andra håll. Om man googlar ”ville äntligen”, så hittar man bara enstaka exempel på betydelsen "nödvändigtvis". Det handlar mest om äldre litterära texter. Det stämmer i och för sig bra med att jag minns att det mest var äldre som sa så.
”Sätt da närma mej” låter minst lika bra på västervikska som ”Sätt da nära mej”. Men det här ”närma” nämns inte i ordböckerna. Där är ”närma” bara ett verb, som i ”Tåget närmade sig”. Orddelen ”närma-” kan också användas för att bilda ”närmare” och ”närmast”. Västervikskan tänker helt logiskt ”närma” – ”ännu närmare” – ”allra närmast”. Rikssvenskan däremot fungerar enligt den lite oregelbundna formeln ”nära” – ”ännu närmare” – ”allra närmast”.
I dialektmaterial som jag sett på finns ett fåtal ”närma” i betydelsen ’nära’, från Närke, Blekinge och södra Småland. I bloggar och liknande vardaglig text förekommer det inte så sällan. ”Sätt dig närma henne”, ”har jobbat närma henne” och ”kan komma närma henne” är exempel. Till skillnad från ”äntligen” med betydelsen "nödvändigtvis", så verkar ”närma” alltså vara levande idag, även om det undviks i ”finare” sammanhang och inte har dykt upp i ordböckerna.