Streamingtjänster är inte bara serier och filmer. Framför allt Netflix är rikt på dokumentärer, många med musik som ämne. Det handlar om både egenproducerade och inköpta, ofta mycket välgjorda filmer.
Whitney Houston, Beatles, Joe Cocker, Lady Gaga, David Bowie, Eagles, Nat King Cole är bara några av alla de artister som får sina karriärer fylligt genomlysta. Den i mitt tycke allra bästa av senaste årens musikdokumentärer handlar dock om två män, som inte är lika kända som dessa superstjärnor, men deras betydelse kan knappast överskattas.
”The defiant ones” (ungefär ”De trotsiga”) berättar historien om Jimmy Iovine och Dr. Dre. De startade i musikbranschen på var sitt håll, men efterhand skulle deras liv, karriärer och affärsverksamhet tvinnas samman på ett för omgivningen oväntat sätt. Serien på fyra avsnitt är gjord av HBO och kan nu ses på Netflix.
Jimmy Iovine kommer från en arbetarklassfamilj med italienska rötter i Brooklyn. Med musik som allt överskuggande intresse fick han som 20-åring på 70-talet in en fot i en av New Yorks skivstudior. Redan inom ett år fick han jobba som ljudtekniker åt John Lennon och strax därefter till Bruce Springsteen.
Det blev början på en livslång vänskap mellan Iovine och Springsteen och denne har vittnat om hur mycket han uppskattar Iovines outtröttliga energi och säkra omdöme. Så pass att Iovine fick lov att ”ge bort” en av Springsteens ratade låtar till Patti Smith, som Iovine då också producerade. Låten var ”Because the night” och innebar hennes genombrott.
Jimmy Iovine blev känd som producenten som inte gav sej förrän en låt ”satt”, hur många tagningar som än behövdes och på 80-talet rattade han skivor med bland andra Tom Petty, Dire Straits, The Pretenders och U2. Samtidigt tröttnade han på musikalisk konservatism och feghet i branschen. I dokumentären berättar han att han avskydde när skivbolagsfolk hörde en ny skiva och kunde säga till artisten att ”det låter inte som ditt förra album”. Iovine fick gå in och försvara: ”Nej, det är klart. Det är poängen, det ska inte låta som det förra. Det ska låta som något du inte hört förut”.
Konsekvensen blev att Jimmy Iovine 1990 slutade som producent för att istället leda det nystartade skivbolaget Interscope. Samtidigt hade rapparen Dr. Dre sedan flera år byggt upp en verksamhet kring en egen skivstudio och gruppen N.W.A., som han var en del av. Dr. Dre, eller Andre Young som han heter, växte upp under knappa förhållanden i en svart familj i våldsdrabbade området Compton i Los Angeles. Med kompromisslöst hårda och tuffa texter satte N.W.A. standarden för gangsta rap med Dr. Dre-producerade och kontroversiella debutskivan ”Straight outta Compton”.
Efter att gruppen splittrats ägnar Dre ett helt år och lägger ner hela sin själ i inspelningen av solodebuten ”The chronic”. Han försöker sälja in skivan till alla tänkbara skivbolag, men gangsta rappen är vid det här laget illa beryktad och alla tackar nej. Alla utom Jimmy Iovine. Han hör en fantastisk skiva och början på ett nytt spår inom hip hop. Iovine blir affärskompanjon med Dre, som startar egen skivetikett. ”The chronic” blir en enorm framgång och rankas som en av 90-talets viktigaste skivor.
Dr. Dre skulle snart knuffa på gränser igen när han får tips om en rappare i Detroit, Eminem. Dre och Iovine får där fajtas mot fördomar bland de egna kollegorna. ”Vi kan inte skriva kontrakt med en vit rappare” tycker dom. Men kontrakt blir det och i dokumentären finns en härlig filmsekvens där Dre första gången har Eminem i sin studio och spelar upp ett bakgrundsbeat Dre skapat. Det dröjer bara några sekunder innan Eminem freestylar fram texten till ”My name is”, som du hör i låtlistan.
Nu på 2000-talet har Jimmy Iovine aktivt matchat fram en rad succé-artister, som mestadels mötts av kalla handen på andra håll: Gwen Stefani, Nelly Furtado, Black Eyed Peas, Lady Gaga. Tillsammans med Dr. Dre lanserade han framgångsrikt en egen kollektion hörlurar, som senare kompletterades med en digital musiktjänst. Företaget såldes för fyra år sedan till Apple, där Jimmy Iovine nu är chef för dess streamingservice.
”The defiant ones” är en mycket välgjord dokumentär om ett liv i musikbranschens tjänst och visst kan man hämta inspiration i Iovines smått trotsiga levnadsregel: ”En kapplöpningshäst har skygglappar för att den inte ska kolla åt sidorna och bara koncentrera sej på att springa sitt lopp. Människor borde göra samma sak. Snegla inte och undra vad han där och hon där tycker. Nej, kör på!”