Filmen "Hajen" från 1975 har gått till historien som en klassiker.
”Metropolis” (1922), ”Phsycho” (1960), ”Alien” (1979) och ”Sjätte sinnet” (1999) är bara några stilbildande filmer som gått till filmhistorien av olika anledningar. Till den här skaran hör också dagens Netflixtips, ”Hajen” (1975) i regi av Steven Spielberg.
En jättelik vithaj terroriserar öborna på Amity utanför New England. Stadens tjurskallige borgmästare Larry Vaughn (fantastiskt spelad av Murray Hamilton) väljer att blunda inför faktumet att öns invånare hamnat på menyn och vill absolut inte bidra till någon sorts panik som skulle få katastrofala följder för öns sommarekonomi. Öns grovt vattenfobiske polismästare Brody (Roy Scheider) har dock identifierat det omedelbara hotet och vill helst av allt stänga stränderna tills dess hajen är dödad. Han motarbetas dock å det grövsta av Vaughn och öns övriga beslutsfattare.
Här skulle vi ju även kunna dra en direkt parallell till dagsaktuella frågor som rör näringsliv och turism så här i pandemins efterdyningar. Nog om det nu.
Efter ett par våldsamma hajattacker med dödlig utgång ger dock borgmästaren med sig och låter den ängslige Brody, en inhyrd ung hetsporre till marinbiolog, Matt Hooper (Richard Dreyfuss) och en ärrade och osympatiske sjöbusen Quint (Robert Shaw sitt livs roll) ge sig ut på den fallfärdiga gamla skorven Orca för att uppsöka och döda besten. Något som ska visa sig vara lättare sagt än gjort.
Roy Schneider (polismästare Brody) och Richard Dreyfuss (marinbiolog Matt Hooper).
Nå, låt oss stanna upp och reflektera för ett ögonblick. Vi kan fråga oss varför en simpel creature feature (det vill säga en skräckfilm där en djurart löper amok, äter upp en och annan människa samt ställer till en väldig oreda) har blivit en riktig klassiker och används än i denna dag på filmutbildningar runt om i världen samt fortfarande fängslar och imponerar sin publik. Jag skulle vilja svara att om man viftar bort den första dimridån av haj-jagarfilm är den här filmen så mycket mer; det är ett drama och ett bra drama fängslar oavsett genre.
Filmens första akt som så klart agerar händelsekatalysator samt akt två där insatserna höjs är det egentligen inte förrän i tredje akten där vi äntrat båten ute som det egentliga dramat börjar. Då menar jag inte själva haj-jakten i sig (även om den är spännande) utan dramat ligger i hur den mycket omaka trojkan helt plötsligt måste samarbeta för till en början är de tre alldeles otroligt oense om hur jakten ska bedrivas.
Hooper vill, i första hand, studera och i viss mån fånga in den kolossala fisken, Quint vill helt enkelt döda den (och samtidigt lägga beslag på de 10 000 dollar som utlovats i belöning) medan Brody helst av allt vill vända hem till den trygga och stadiga landbacken.
Stephen Spielberg, regissör, tillsammans med skådspelarna Roy Scheider, i mitten, och Richard Dreyfuss.
Häri ligger också en utav filmens stora styrkor; var och en av karaktärerna besitter kvaliteter och egenskaper som de andra inte har och endast genom att jobba tillsammans kommer de att lyckas med sitt uppsåt. Hooper har intelligensen och resurserna men saknar självkritiken. Quint har erfarenheten och drivet men är besatt och tjurskallig medan Brody är rationell och logisk men saknar den praktiska erfarenheten (vilken i princip gör honom till barlast enligt de andra två) och därför gör det här trion till en utav filmhistoriens mest dramatiska, välskrivna och välspelade.
Lägg till att musiken, fotot, klippningen och ljudläggningen är alltigenom fantastisk så kommer du att förstå varför en film som ”Hajen” håller.